I en föreläsning jag nyligen lyssnade på gör Peter Kreeft (filosofiprofessor vid Boston College) följande analys:
The existence of a real morality, a real distinction between good and evil, cannot be explained without something like God. That argument presupposed the premise that good and evil are objectively real. Many people say they don’t believe that premise. They say morality is man-made, subjective and relative. Like the rules of a game or politics.
But when you ask this people whether they really believe that it’s okay to rape, or to be a Hitler, or a cannibal, or even to burn down the rain forest, they don’t say then that morality is only subjective.
When they tell you not to impose your morality on them, suppose you tell them ‘That’s your morality, but imposing morality on other people, that’s my morality!’ And tell them not to impose their morality of tolerance and …
Carl-Erik Sahlberg skriver om Sergelplattan på SvD Brännpunkt. Definitivt läsvärt. All heder åt Sahlberg och resten av Klara kyrka!
Den som känner mig vet att jag gärna ifrågasätter och analyserar, men får man ifrågasätta resonemang i en dylik artikel? Visst får man det. Att man har gripande historier att berätta medför inte med automatik att man har rätt i sina resonemang och slutsatser. Den som tycker att jag är okänslig som ”klagar” på något som är så emotionellt berörande får tycka det, men försök gärna förstå vad jag skriver först, okej?
Det är främst ett par stycken jag ställer mig tvekande inför. Jag citerar:
Frågar man en missbrukare på Sergels torg vilken drog som är farligast, så svarar cirka 95 procent av dessa experter: alkohol. Ingen av dem har förmodligen tagit sin första spruta helt nykter.
Resonemanget är alltså att alkohol är den farligaste drogen därför att förmodligen …
J.P. Moreland har skrivit en bra, kort, lättläst och definitivt läsvärd artikel om hur Jesus resonerade. Här följer ett par stycken saxade ur artikeln (läs dock gärna hela artikeln, den är inte så lång).
The basic laws of logic are neither arbitrary inventions of God nor principles that exist completely outside God’s being. Obviously, the laws of logic are not like the laws of nature. God may violate the latter (say, suspend gravity), but He cannot violate the former. Those laws are rooted in God’s own nature and govern His own mind. Indeed, some scholars think that the passage “In the beginning was the Word (logos)” (Jn 1:1) is accurately translated “In the beginning was Logic (a divine, rational mind)”. For example, even God cannot exist and not exist at the same time; He cannot both love and hate Jesus Christ; there cannot be one God, no God and …
Jag råkade läsa ett inlägg på Ateistbloggen och såg ett par intressanta påståendet i det sista stycket:
Ingen Humanist vill vifta bort de etiska frågorna, som Leijonhufvud antyder. Tvärt om vill vi leda debatten till att handla om de rent etiska spörsmålen istället för kvasidiskussioner om vad en eventuell gud vill att vi ska göra. Humanisterna är en organisation under stark tillväxt. Snart kanske man kommer att dominera den etiska debatten. Trots allt är gemene svensk mer intresserad av vilken påverkan en viss fråga har över deras liv än vad en utdaterad lära har att säga om saken. Humanismen är en livsåskådning för framtiden. Kristendomens, judendomens och islams världsbild hör bronsåldern till.
Vilka är ”de rent etiska spörsmålen” om vi räknar bort Guds existens? Finns det någon orsak överhuvudtaget att diskutera etik om man förutsätter att en transcendental norm inte existerar? Utan en sådan norm har jag ju inte mer …
Vissa uppfattar förmodligen påståendet i rubriken som självklart, andra uppfattar det nog som stötande. Det är dock så det är; ett påstående är inte sant bara för att det står i Bibeln. Och konkretiserar man detta blir det ännu värre: Att Jesus från Nasaret uppstod från de döda är inte sant bara för att det står i Bibeln!
Vad menar jag nu? Det ska jag försöka förklara. Kortfattat dessutom.
Vad är sanning? Det här är den första frågan man måste svara på. Man kan säga så här: Sanning är ett samband mellan ett påstående (p) om ett objekt och det verkliga objektet (o). Om p överensstämmer med o, då är p sant. Om jag säger ”Det ligger en död fisk på stranden”, då gör jag ett påstående, nämligen att det ligger en död fisk på stranden. Om det då ligger en död fisk på stranden, …
För någon dag sedan blev jag påmind om ett av de sämsta argumenten mot dödsstraff jag känner till, nämligen detta:
- Om staten avrättar en mördare, då begår staten samma brott som mördaren!
Detta argument är dåligt av fler än en orsak, men den största orsaken är att precis samma resonemang kan användas mot många olika typer av brott och straff. Resonemanget ser ut ungefär så här:
Om Kalle begår en grovt moraliskt felaktig handling som innebär x, då begår staten ett lika stort moraliskt fel om den utsätter Kalle för något som innebär x.
X kan bytas mot många saker. Låt oss använda frihetsberövande som exempel: Kalle kidnappar en kvinna och håller henne inlåst mot sin vilja under ett par månader. Detta är givetvis grovt moraliskt felaktigt av Kalle och därför döms Kalle till fängelsestraff. Staten utsätter alltså Kalle för ett frihetsberövande för att bestraffa Kalle för …
Jag ramlade över ett blogginlägg idag som handlar om den fri viljan. Eller, tja, snarare om den ofria viljan eftersom att författaren menar att den fria viljan är en illusion. Även om jag inte håller med, vilket jag snart kommer till, så är det väldigt kul att se att det finns folk som drar konsekventa slutsatser utifrån den världsbild dom bejakar.
Vad skulle då ”fri vilja” innebära i praktiken? På grundläggande, fysikalisk nivå? Jo, det skulle innebära att vår vilja eller vårt medvetande kan ändra på de fysikaliska lagarna. Hur menar jag då? Jo, vi upplever i vårt medvetande att vi har en mängd olika val vi kan göra. Tänker vi efter så känns det som vi kan göra precis vad vi vill. Men hjärnan är en fysikalisk tillståndsmaskin. Den kan inte göra något som inte är summan av de ingående delarna.
Det här är intressant. Jag håller förvisso med …
Humanisternas ordförande Christer Sturmark har svarat på Anders Björnssons debattartikel. Retoriken är sig lik. Negativt laddade ord som ”vidskepelse” kombineras med exempel på hur hemsk religionen är – och all form av religion buntas såklart ihop i samma fack. Jag kan inte se det förnuftiga i det, trots att förnuftet enligt egen utsago är en betydande ingrediens i ”Humanismen” (med stort ”H”).
Precis samma typ av generaliserade skulle kunna användas mot all icke-religion. Allt man behöver göra är att nämna några groteska exempel på hemskheter som har utförts i någon icke-religiös ideologis namn. Därefter kan man bunta ihop all icke-religion och säga: ”Se där, så hemsk icke-religionen är!” Men är det ett bra argument? Inte alls. Det är precis lika kasst som antireligionargumentet baserat på generalisering.
Sturmark skriver vidare:
Den religiösa vidskepelsen betraktades som ovärdig den förnuftiga människan.
Det är denna idétradition som Humanisterna förvaltar i dag. Om detta …
Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk, som påstår sig veta att Gud inte existerar, motivera detta med att det inte finns några bevis för Guds existens. Problemet är bara, vilket dessa till synes inte har förstått, att frånvaro av bevis inte bevisar frånvaro.
Vi tar det igen: Frånvaro av bevis är inte synonymt med bevis på frånvaro.
Om jag inte kan hitta ett enda bevis på att du förra helgen, mitt ute i skogen, sjöng Pontares ”När vindarna viskar mitt namn”, har jag då bevisat att du inte gjorde det? Självklart inte! Att jag inte hittar några bevis kan ha alla möjliga orsaker. Jag kanske är usel på att leta bevis, bevisen kanske är oerhört svåråtkomliga, bevisen kanske till och med är helt eliminerade... och så vidare.
Av detta följer att en utsaga som ”Gud finns inte!” inte är berättigad bara för att det, i …
Birger Schlaug har läst C.S. Lewis bok Kan man vara kristen? (originaltitel: Mere Christianity). Schlaug förfasar sig över vad Lewis skriver om militärt försvar:
C.S. Lewis, som skrivit Narniaböckerna, är också ett stort namn inom den kristna rörelsen. I boken Kan man vara kristen? redovisar han att han anser att dödsstraff är okej och att kristna unga män bör få chansen att döda fiender på ett muntert och hängivet sätt.
Är detta verkligen en korrekt tolkning av Lewis? Schlaug citerar två stycken ur den översättning han har läst:
Idén om riddaren – den kristne väpnaren till försvar för en god sak – är en av de stora kristna idéerna. (-)Vad jag inte kan förstå är den sortens halvpacifism som förekommer i dag och som får folk att tycka att man visserligen måste slåss, men att man bör göra det motvilligt och som om man skämdes för det. Den …