Tro och tänkande


Eftertanke är inte farligt

Bröllop, begreppsförskjutning och upplevelsefokusering

Jag har flera gånger det senaste året uppmärksammat en, i mina ögon, tämligen irriterande begreppsförskjutning vad gäller bröllop. Begreppen bröllop och äktenskap hänger förstås ihop i och med att det ena implicerar det andra. Märkligt nog så verkar dock bröllop nästan ha uppnått en sorts ”självexistens”; bröllop verkar i princip ha fått ett egenvärde som det inte haft tidigare. Det är åtminstone så jag uppfattar det; att bröllop tidigare, om än inte helt och hållet, så åtminstone i större utsträckning, handlade om äktenskap.

Vigseln, som logiskt sett är den viktigaste delen av ett bröllop (utan den är det vara svårt att motivera vad man firar på festen), där parterna lovar att älska varandra tills döden skiljer dem åt, innebär ingåendet av äktenskap. Detta, att en man och kvinna ingått äktenskap ansågs vara – och är fortfarande – något som är värt att fira, därav bröllopsfesten.

Idag, i vår kultur, verkar det som ...

Läs mer

Ett par (spontana) tankar om U2-mässan

Jag besökte U2-mässan i fredags. En så kallad temamässa byggd kring musik av U2. Det är inte en mässa med en massa montrar och utställare med U2-tema, utan en mässa i kyrklig mening. Jag gillar U2, dock inte lika mycket som vissa andra, men Pride (In the Name of Love), With or Without You, One och Still Haven’t Found What I’m Looking For tillhör enligt min mening de bästa låtarna som någonsin gjorts. Jag anser vidare att U2’s musik, om den är rätt förpackad, mycket väl kan användas i gudstjänsten.

Musiktekniskt var fredagens U2-mässa hur bra som helst. Jag noterade dock ett par problem, vilka egentligen inte har att göra med framförandet av eller U2’s musik per se, utan snarare med resten av mässan. Förvisso tyckte jag ibland att mässan (dvs. mässans form och dess talade innehåll) gjorde ganska långsökta tolkningar av låttexterna för att få ...

Läs mer

Vissa är mer jämlika än andra

Jag läste precis Humanisternas manifest ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. Inget nytt under solen, men ett par kommentarer vill jag ändå göra.

Det första som slår mig är att Humanisterna gärna kastar in både sekulärhumanismen och exempelvis kristendomen under rubriken ”livsåskådningar” när detta är till fördel för Humanisterna:

Dessutom diskrimineras fortfarande den sekulärhumanistiska livsåskådningen av staten med avseende på statligt stöd, jämfört med andra livsåskådningssamfund.

När en sådan fördel för Humanisterna inte föreligger, då buntas däremot de livsåskådningar som bejakar en övernaturlig verklighet onyanserat ihop under rubriken ”religion” och behandlas som om dessa livsåskådningar vore identiska med varandra.

Om din livsåskådning tillhör kategorin ”religion”, då ska du minsann hålla den för dig själv. Det står dig fritt att ”uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet”, för en sådan ”personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande ...

Läs mer

Evolutionen som grund för moralen

Jag har tidigare kritiserat Christer Sturmarks påstående om att evolutionen har gett oss universell och oföränderlig moral därför att moraliskt beteende ger överlevnadsfördel. Jag citerar mig själv:

Frågan är, hur tar vi oss från det faktum att ett visst beteende ger överlevnadsfördel till att ett visst beteende är moraliskt ont eller gott? Evolutionen kan på sin höjd förklara varför vi tenderar att bete oss på vissa sätt, men den kan inte säga någonting om hur vi bör bete oss. Den kan inte säga någonting om vilka beteenden som är onda respektive goda.

Möjligtvis kan evolutionen också förklara det faktum att vi upplever att vi bör bete oss på vissa sätt och att vi upplever att vissa handlingar är onda respektive goda eller att överlevnad i sig är gott – sådana upplevelser innebär överlevnadsfördel – men det säger ingenting om huruvida vi verkligen bör bete oss på vissa sätt, och inte heller säger ...

Läs mer

Hägglund, kärnfamiljen, föräldrar och logiska felslut

Göran Hägglund gjorde ett fruktansvärt och hatfullt uttalande i en intervju i Nyhetsmorgon. Jag blev nästintill chockad; jag trodde inte att någon kunde vara så ondskefull! Så vad sa han då? Han sa: ”Jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med en mamma och en pappa. Det är eftersträvansvärt.”

Jag var förstås ironisk när jag skrev ovanstående, men skulle man bara se till reaktionerna – och inte se på vad han egentligen sa – då är det inte speciellt långsökt att tro att Göran Hägglund måste ha sagt något alldeles förfärligt hemskt. Givet vad Hägglund faktiskt sa så tror jag dock att reaktionerna säger betydligt mer om hans meningsmotståndare än vad de säger om Hägglund eller hans åsikter.

Håkan Andersson, förbundsordförande HBTs Sverige, citeras i Dagen:

- Han kränker homosexuella som har barn och barn som har homosexuella föräldrar.

Jag är medveten om att det råder ”kränk”-inflation i ...

Läs mer

Många påståenden och få argument

Jag vågar påstå att jag har lyssnat på ganska många predikningar, i och från ganska många olika sammanhang. Jag vågar också påstå att jag har upptäckt ett mönster.

Det finns en grej som alldeles för många predikningar har gemensamt: Många påståenden och få argument.

Vad menar jag? Jag menar att för många predikningar innehåller massvis med påståenden (om vad och hur Gud är, om människan, om vad en kristen ska göra, om vad ett kristet liv innebär, om vad Gud vill, om hur vi får reda på vad Gud vill och så vidare), men saknar argumentation som visar att påståendena är korrekta.

Påståenden radas upp ett efter ett, men i alldeles för liten utsträckning ges tillräckliga skäl till varför åhörarna ska tro att det som sägs är sant. Jag menar inte att alla påståenden måste motiveras. Sådant som åhörarna förväntas redan hålla med om finns det nog ingen större anledning ...

Läs mer

"Jesus gillar inte allt med dig" - och tur är väl det!

Jag skrev för ett par veckor sedan om två känsliga frågor, bland annat om att duga i Guds ögon:

Duger jag som jag är? I en mening gör jag det. Jag behöver inte göra något överhuvudtaget för att förtjäna Guds nåd. Det skulle utgöra en motsägelse då själva poängen med nåd är att den är oförtjänt. Jag får komma till Jesus exakt som jag är, med exakt den skit jag har i mitt liv, med exakt alla mina fel och brister. Att försöka städa upp i mitt liv innan, för att i någon mening försöka bli fin nog för att få närma mig honom, det vore ett misstag av enorma proportioner. Jag får komma precis som jag är. Och i den meningen duger jag alltså som jag är.

Gud är dock inte nöjd med mig som jag är. Jag är inte så som jag borde vara. Jag är inte rättfärdig ...

Läs mer

Att håna Luleå stift går bra...

Marduk spelade på inomhusfestivalen Minus 30 på Kulturens hus i Luleå i lördags kväll. Bandets sångare Daniel ”Mortus” Rostén hade en t-shirt med texten ”Luleå stift” på sig. Under spelningen hällde han blod över sin kropp och tillägnade den sista låten, ”Fist fucking Gods planet”, till Luleå stift. Låten handlar om Jesus och innehåller textrader som: ”Your throne we will burn, you shall never return” (Din tron kommer att brinna, du ska aldrig återvända).

[...]

Pierre Törnkvist på Kulturens hus säger att det Marduk gör på scenen ingår i bandets konstnärliga frihet. Bandmedlemmarna berättade för Törnkvist innan spelningen om t-shirten som de själva hade gjort.

– De såg det nog mest som humor. Det är ett rockband och en t-shirt. Så mycket mer är det inte, tycker han.

Min fru gav en relevant kommentar:

Man kan fundera över om Pierre Törnkvist hade sagt detsamma om det hade stått  t.ex ...

Läs mer

Teologisk debatt - varför inte?

Jag skulle kunna låtsas som om det jag tänker skriva om nu är hämtat från tomma intet eller från ett allmänt intryck av den inställning som verkar råda bland kristna ledare (och andra). Det sistnämnda är i och för sig sant, men är likväl inte vad som motiverar mig att skriva om det här, just nu. Så istället för att låtsas säger jag bara som det är.

Simon Jonsson har skrivit till Piteå Kristna Råd och föreslagit att man skulle anordna ”en träff för pastorer, präster och andra förkunnare från olika sammanhang för att vi skulle få till stånd ett samtal kring vart vi står och vart vi är på väg”. En alldeles utmärkt idé, tycker jag.

I ett blogginlägg med rubriken ”Om skillnaden mellan debatt och samtal – och vikten av det senare” nämner Simon svaret från PKR:

Styrelsen tycker att samtal och debatt är bra, men ofta blir debatter ...

Läs mer

"They are only the scent of a flower we have not found, the echo of a tune we have not heard"

C.S. Lewis i The Weight of Glory, s. 3:

In speaking of this desire for our own far-off country, which we find in ourselves even now, I feel a certain shyness. I am almost committing an indecency. I am trying to rip open the inconsolable secret in each one of you—the secret which hurts so much that you take your revenge on it by calling it names like Nostalgia and Romanticism and Adolescence; the secret also which pierces with such sweetness that when, in very intimate conversation, the mention of it becomes imminent, we grow awkward and affect to laugh at ourselves; the secret we cannot hide and cannot tell, though we desire to do both.

[...]

The books or the music in which we thought the beauty was located will betray us if we trust to them; it was not  in them, it only came  through them, and ...

Läs mer