Humanisternas ordförande Christer Sturmark har svarat på Anders Björnssons debattartikel. Retoriken är sig lik. Negativt laddade ord som ”vidskepelse” kombineras med exempel på hur hemsk religionen är – och all form av religion buntas såklart ihop i samma fack. Jag kan inte se det förnuftiga i det, trots att förnuftet enligt egen utsago är en betydande ingrediens i ”Humanismen” (med stort ”H”).

Precis samma typ av generaliserade skulle kunna användas mot all icke-religion. Allt man behöver göra är att nämna några groteska exempel på hemskheter som har utförts i någon icke-religiös ideologis namn. Därefter kan man bunta ihop all icke-religion och säga: ”Se där, så hemsk icke-religionen är!” Men är det ett bra argument? Inte alls. Det är precis lika kasst som antireligionargumentet baserat på generalisering.

Sturmark skriver vidare:

Den religiösa vidskepelsen betraktades som ovärdig den förnuftiga människan.
Det är denna idétradition som Humanisterna förvaltar i dag. Om detta tycks Björnsson ovetande. Tyvärr har han också missförstått vad Humanisterna faktiskt vill åstadkomma.[...]

Alltfler känner behov av att ta ställning för att befria människor från religiöst förtryck och annan vidskepelse. Alltfler engagerar sig därför i Humanisterna.

Vad har Björnsson missförstått egentligen? Jag kan förstås ha missat något (det händer), men jag kan inte se att Sturmark förklarar vad Björnsson har missat. Snarare bekräftar Sturmark åtminstone en del av Björnssons påståenden.

Sturmark gör det t.ex. tydligt att Humanisterna vill frälsa mig från min oförnuftiga religiösa vidskepelse. Men vänta nu... Jag har för mig att Humanisterna kraftigt ogillar frälsningsförsök från religiöst håll, är det inte så? Men när det är Humanisterna själva som står för frälsningen (läs: försöker få människor att nå Humanisternas insikt om religionen), då går det tydligen bra.

Björnsson skriver att Humanisterna angriper religionen ”med samma frenesi som en gång den katolska inkvisitionen”. Det är ett häpnadsväckande påstående. Vi arbetar med att skapa medvetenhet om sekulariseringens frågor i demokratisk anda, för att värna det sekulära samhället. Det var knappast inkvisitionens metod.

Vem har pratat om inkvisitionens metod? Björnsson skrev inte ”med samma metod som en gång den katolska inkvisitionen”, eller hur?

Ett sekulärt samhälle är nödvändigt för att kunna möta människor från olika kulturer med respekt.

Varför skulle ett antireligiöst (om ordet ”sekulär” åsyftar Humanisternas inställning till religion, då måste ”sekulär” i sammanhanget betyda antireligiös) samhälle vara mer respektfullt mot människor från andra kulturer, som oftast också har en annan förhållning till religion än vi? Att säga ”Din religion är bara vidskepelse!” är knappast mer respektfullt bara för att man gör det utifrån en antireligiös ideologi, jämfört med om man gör det utifrån en annan religiös idé.

Själv anser jag inte att en anti-attityd mot någon, oavsett vilken religion han/hon bekänner eller inte bekänner sig till, är respektfullt.

Det finns mänskliga värden och rättigheter som är okränkbara, oavsett religion eller kultur.

Jag undrar vem eller vilka som bestämmer vilka dessa värden och rättigheter är. Humanisterna?

Ingen människa ska behöva förtryckas, kränkas eller begränsas på grund av en religiös lära.

…och inte på grund av någon icke- eller antireligiös lära heller! Men då kan man förstås definiera religion som en begränsning – och då får man en legitimitet i korståget mot religionen, även om detta i sig upplevs som kränkande av en religiös människa (som förstås inte vet bättre).

Sturmark verifierar:

Men en majoritet av jordens befolkning kan inte njuta av detta, så länge de kränks i den religiösa vidskepelsens namn. Därför behövs den befriande humanismen.

De stackars kränkta religiösa människorna måste befrias och ”Humanismen” är hjälten som rycker ut till vår räddning!

Förlåt mig om jag missuppfattar ovanstående, men jag får faktiskt intrycket att det inte bara handlar om situationer i världen där människor, av en religiöst styrd stat, inte tillåts tycka, tro och tänka vad de vill, utan att det även handlar om religion per se – att den religiösa människan genom att vara religiös med automatik betraktas som ”kränkt” av sin religion.

Nu kommer kanske någon trevlig och livsbejakande Humanist att anklaga mig för att ”förtala”, ”smutskasta” och ”hetsa” eller liknande. Till dessa eventuellt existerande personer vill jag säga en sak: Jag är inte ute efter att smutskasta (säga saker som inte är sanna i syfte att få någonting att framstå som negativt) någon eller någonting. Om jag har feltolkat någonting i artikeln, då vill jag gärna att någon påpekar detta så att jag kan åtgärda misstaget. Tack på förhand.