Jag hittade en blogg igår, Ateistbloggen, där ett av inläggen har rubriken Ingen grund för kristen moral. Läs gärna hela inlägget (det är inte så långt). Författaren skriver bland annat följande:

Divine Command Theory (DCT) säger att rätt och fel bestäms av vad YHWH dikterar. [...]

Det största filosofiska problemet med DCT är, förutom att vilka grymheter som helst kan rättfärdigas som goda, att om det inte redan finns en objektiv moralisk lag som säger att det YHWH befaller blir normativt så händer inget när han befaller. DCT förutsätter alltså att det, oberoende av YHWH, finns en objektiv morallag, nämligen den morallag som säger att det YHWH befaller blir normativt sant. DCT är alltså grundlös och har ingen förklaring till existensen av en objektiv moral.

Måste det finnas en objektiv morallag som säger att det Gud befaller blir normativt sant? Jag tror inte det. Gud är omniscient och omnipotent, universum är hans skapelse, likaså allt liv. När Gud deklarerar att något är fel, då måste man komma ihåg att det är den högste och den ende själv-existerande entiteten som deklarerar det. Gud är den yttersta verkligheten bortom och utan vilken inget existerar.

Det är Guds natur, Guds väsen, som gör att Guds befallningar är normativt sanna och objektivt bindande. Något externt behövs inte av Gud. För om så var fallet, då vore Gud inte Gud.

Vidare skulle man kunna säga att Guds omnisciens (vilken i sig innebär att Guds kunskap är objektivt sann) och omnipotens gör honom till den ende entitet som till fullo kan hålla fria agenter ansvariga för deras handlingar, och att det i sig innebär att hans deklarationer är de enda som är objektivt bindande (de kan inte undflys, oavsett vad).

Så varför är det Gud deklarerar normativt sant? Därför att Guds väsen och natur innebär att det är så. Det har sin grund i Guds väsen, inte i något externt.

Eutyfrons dilemma härrör från Platons dialog Eutyfron där Sokrates ställer frågan om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om gudarna bestämmer vad som är dygdigt. Eutyfrons dilemma har två så kallade “horn”. Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.Om det goda kommer från Guds natur så kan vad som helst vara gott per definition. Om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse så är det gott med våld och förstörelse. Eftersom det går emot vår moraliska intuition brukar de flesta satsa på det andra hornet. Guds natur är som den är eftersom det är gott. Då har vi i princip samma problem som i DCT, nämligen att det goda existerar utan guds natur och inte är beroende av honom.

"Översättningen" till modern teologi är helt felaktig. Dilemmat är inte något verkligt dilemma eftersom Guds deklarationer har sin grund i Guds natur. Guds natur är nämligen inte godtycklig, utan den är vad den är – and that's that. Guds natur kan inte helt plötsligt förvandlas till varken det ena eller det andra.

Visserligen är det sant att om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse, då är våld och förstörelse gott. Och det är också sant att vår moraliska intuition protesterar mot detta. Nu är det emellertid så att Gud inte är en elak tyrann, och han kommer inte heller att förvandlas till det. Och vår moraliska intuition, vilken dock varierar mellan olika människor, bör därför – om vi är skapade av Gud på det sätt som beskrivs i Bibeln – vara att våld och förstörelse från en elak tyrann är något ont. (Att inte alla människors moraliska intuition pekar i den riktningen beror på människans fallna natur.)