Carl-Erik Sahlberg skriver om Sergelplattan på SvD Brännpunkt. Definitivt läsvärt. All heder åt Sahlberg och resten av Klara kyrka!

Den som känner mig vet att jag gärna ifrågasätter och analyserar, men får man ifrågasätta resonemang i en dylik artikel? Visst får man det. Att man har gripande historier att berätta medför inte med automatik att man har rätt i sina resonemang och slutsatser. Den som tycker att jag är okänslig som ”klagar” på något som är så emotionellt berörande får tycka det, men försök gärna förstå vad jag skriver först, okej?

Det är främst ett par stycken jag ställer mig tvekande inför. Jag citerar:

Frågar man en missbrukare på Sergels torg vilken drog som är farligast, så svarar cirka 95 procent av dessa experter: alkohol. Ingen av dem har förmodligen tagit sin första spruta helt nykter.

Resonemanget är alltså att alkohol är den farligaste drogen därför att förmodligen ingen av dem som börjat missbruka ännu farligare droger har gjort detta i nyktert tillstånd. Om alkohol verkligen är farligast, då kan inte detta motiveras med att ett alkoholbruk potentiellt leder till droger som är farligare än alkohol, för i så fall är ju alkohol inte den farligaste drogen.

Vidare så är det stor skillnad på ”alla som börjar ta heroin är alkoholpåverkade” (om vi för resonemangets skull antar att det är så) och ”alla som är alkoholpåverkade börjar ta heroin”. Det är ungefär som att säga: ”McDonald’s är en restaurang, alltså är alla restauranger McDonald’s.” Eller: ”Alla som råkar ut för trafikolyckor befinner sig i trafiken, alltså råkar alla som befinner sig i trafiken ut för trafikolyckor.” Det ena följer nämligen inte av det andra.

Vad man bör fråga är hur stor påverkan alkoholen i sig själv egentligen har i en människas väg mot tyngre droger. Orsakar alkoholkonsumtion att en människa börjar knarka? Om det är så, varför börjar då inte alla som konsumerar alkohol knarka? Min gissning är att det i bilden finns med dels ett mått av andra påverkande faktorer, men också egna val och beslut. Den som är mer påläst i ämnet får gärna upplysa mig.

Alkohol är förmodligen Sveriges farligaste drog. 70 procent av allt våld som polisen får ta hand om relateras till vin, öl eller sprit. Var tredje olycka i trafiken och varannan på sjön orsakas av alkohol.
25 procent av akutsjukvårdens platser upptas av människor som intagit alkohol.
Nära 50 procent av patienterna vid de psykiatriska institutionerna har triggats av berusningen till svåra övergrepp.

Tja, antingen är det alkoholen som är farlig eller så är det svenskarnas bruk av alkoholen som är farligt. Jag tror t.ex. att en mer detaljerad statistik gällande alkohol och våldsbrott skulle visa (1) att gärningsmännen har druckit alldeles för mycket alkohol, (2) att dessa människors inställning till alkohol är vansklig och (3) att dessa människors allmänna moraluppfattning är bristande. Detta är vad jag tror – jag vet ju inte att det är så, men om det är så, är det då alkoholen eller människan som står för det egentliga och mest grundläggande problemet?

Människors ondska kanske skulle vara mindre synlig om alkohol inte existerade. Detta är kanske en orsak att förbjuda alkohol? Det är möjligt. Jag tror dock likväl inte att det är rätt väg att gå att fokusera mer på alkohol än på människors faktiska beteenden.

Inför skattelättnader för helnykterister, eftersom de inte bidrar till samhälls­problem, som varje år kostar samhället miljarder kronor.

Detta förutsätter att alla alkoholkonsumenter bidrar till dessa samhällsproblem. Finns det skäl att tro att det är på det viset? Jag är tveksam. En rättvisare åtgärd vore kanske att införa böter för överkonsumtion?

Nu till något relaterat. Robert Mattsson, präst på Samtalsakuten i Gävle, har svarat på Sahlbergs artikel. Jag citerar ett par stycken:

Familjeupplösningen, som Carl-Erik Sahlberg pekar ut som den stora boven i dramat, är ett komplext fenomen som han lägger på individens axlar och skuldbelägger henne med.

Min erfarenhet av människor i kris är att det inte är av lättsinne vi bryter upp ur våra förhållanden. De flesta vill inget hellre än att hitta lösningar där deras barn inte ska ta för mycket skada.

Familjen är inte död, den har fått andra former och människor gör allt för att hitta harmoniska lösningar på sitt liv tillsammans med sina partners och barn.

Där kan kyrkan vara till hjälp och stöd att bygga upp det som är gott istället för att döma människor som lättsinniga för att de inte lever enligt en norm som delar av kyrkan uppfattar som det enda rätta.

Vems fel är det, om inte individens, när individen skiljer sig från frugan (och barnen) för att förverkliga någon sorts romantisk dröm med en yngre kvinna? Kom igen.

Att ”hitta lösningar där deras barn inte ska ta för mycket skada” låter väl fint? Tja, om barnen bara tar lite skada då individen i fråga försöker förverkliga sina romantiska drömmar… är det okej då?

Snacket om att familjen har fått ”andra former” är ett snyggt försök att framställa situationen som mindre allvarlig än vad den är, men det fungerar inte. Givetvis ska inte kyrkan utestänga någon, men det betyder inte att kyrkan inte kan stå för och försvara vissa normer.