Tro och tänkande


Eftertanke är inte farligt

Ödmjukhet eller epistemologisk kurragömma?

Kristen tro i klassisk skepnad (vilken härefter kort och gott benämns ”kristen tro”) är kontroversiell idag. Inte minst när det kommer till dess moraliska dimension. Där är det vidare kanske främst frågor som berör sex, abort och människans status som syndare (och de konsekvenser detta får i mötet med en helig Gud) som är kontroversiella.

Detta är i sig inget jättekonstigt. Kristen tro frontalkrockar rejält med vår kultur på bland annat nyss nämnda punkter. För en typisk sekulariserad svensk ter sig den hållning som kristen tro har i nämnda frågor som rakt av oacceptabel. En sådan reaktion är dock inte bara psykologiskt begriplig, den är också rimlig. Varför då?

För att kristen tro och västerländsk sekulär humanism de facto bottnar i radikalt olika världsbilder och grundläggande filosofiska antaganden.

Så långt inga konstigheter. Konstigheterna dyker emellertid upp i form av vad som förenklat kan beskrivas som en hybridposition, där vår kulturs ...

Läs mer

Den lutherska frälsningsparadoxen, Rosenius och synergism

I luthersk teologi finns ett antal paradoxer, ett antal lärosatser som tycks vara oförenliga. Man menar att man från bibeltexten direkt kan härleda vissa lärosatser: A, B och C. När A och B tycks implicera icke-C så håller man ändå fast vid A, B och C, och menar att det är det människans begränsade eller ”förmörkade” förnuft som felaktigt betraktar A, B och C som oförenliga.

Jag ska direkt erkänna att jag har problem med detta förhållningssätt. En paradox är per definition en skenbar motsägelse. Om något tycks vara logiskt motsägelsefullt så kan man inte med rätta kalla det paradox utan att visa att det inte föreligger en verklig motsägelse. Det räcker, enligt min mening, inte med att endast hänvisa till det mänskliga förnuftets begränsningar när man framhåller ett antal till synes oförenliga lärosatser. Då skulle man kunna komma undan med vad som helst.

Det är inte heller så att ...

Läs mer

Schyman ute och cyklar om religionsfriheten

Gudrun Schyman intervjuas i Världen idag och får bland annat ett par frågor om läroplanen och religiösa friskolor. Jag citerar:

Fi ska verka för att meningen ”i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism” som finns i Läroplanen, ska strykas. Varför det?
– Skolan ska var konfessionslös.

Innebär det att om ni får bestämma så försvinner de religiösa friskolorna?
– Vi vill inte ha religiösa friskolor, det passar inte ihop med ett modernt, sekulariserat samhälle.

Det finns internationella konventioner som uttrycker att föräldrar ska ha rätt att välja utbildning för sina barn som överensstämmer med deras religiösa eller filosofiska övertygelse…
– Det finns hela tiden en konflikt mellan religionsfrihet och den sekulariserade staten. Vi menar att religion är en privatsak och att det är bästa sättet att tillförsäkra religionsfrihet. Det krockar ibland med föräldrarnas rätt, men det är viktigt att skilja på vad som är statens angelägenhet och ...

Läs mer

Bibeltolkning, sanning och Guds storhet

I majnumret av Budbäraren finns en insändare av Kenneth Ferm som jag vill kommentera. Precis som Ferm tror jag på respekt för varandra i den teologiska debatten. Jag tror vidare att en sansad och saklig teologiska debatt är en god och nödvändig sak.

Ferm skriver:

Efter min förra debattartikel har jag haft samtal där jag fått frågan om jag inte tror på Bibelns ord. Mitt svar blir att ingen av oss har den absoluta sanningen om Bibelns ord, vi tolkar Bibelns ord. Det räcker med att se alla olika kristna samfund runt omkring oss för att inse detta.

Här ställs (1) att ha ”den absoluta sanningen om Bibelns ord” mot (2) att ”vi tolkar Bibelns ord”. En titt på alla ”olika kristna samfund runt omkring oss” gör att vi inser detta, menar Ferm. Det är ju helt uppenbart att det finns en tolkningsvariation bland kristna (och andra), vilket naturligtvis förutsätter ...

Läs mer

Jesus och sanningsbegreppet

Jag vill kommentera något som skrivs i ledaren i senaste numret av Budbäraren. Rubriken är ”Sanningen äger oss” och jag kan instämma i det som sägs angående teologiska diskussioner mellan kristna; man ska representera motpartens hållning rättvist och undvika halmgubbar (det gäller förstås alla diskussioner) och förstå att motparten ”kan hjälpa mig söka mig närmare Kristus”.

Det finns emellertid ett avsnitt i artikeln som jag anser är mycket problematiskt:

Jag är glad att EFS tydligt och ofta förkunnar att Jesus är vägen, sanningen och livet. Men jag är rädd att jag, och fler med mig, missar vad detta påstående säger om oss själva. Vi använder det mer för att argumentera mot andra som vi menar inte vittnar om sanningen än som en nykter påminnelse om vår egen litenhet i frågor om sanningen.

Sanningen är i kristen mening inte en teori eller en lära. Ingen lära kan egentligen sägas vara ytterst ...

Läs mer

Abortfrågan handlar inte om kvinnors rätt till sina kroppar

Jag råkade läsa Eva Franchells ledarkrönika i Aftonbladet om den omskrivna barnmorskan som nekades jobb för att hon inte kunde tänka sig utföra aborter. Franchell skriver:

Det är kvinnan som äger rätten till sin kropp. Det är bara hon som kan ta beslutet om hon ska föda ett barn eller inte.

Inget nytt under solen. Det är samma gamla dåliga försök till argument som i vanlig ordning missar kärnfrågan.

Huruvida kvinnan äger rätten till sin kropp är inte avgörande för huruvida det är moraliskt rätt eller orätt att döda den entitet som finns i  en gravid kvinnas livmoder. Kvinnor äger, precis som män, rätten till sina kroppar – det är inte det frågan handlar om.

Även om jag äger rätten till min kropp så innebär inte det att jag får göra vad jag vill med min kropp. Jag har moraliska plikter som begränsar vad jag får göra. Det är exempelvis inte ...

Läs mer

Selektiv moralfobi, lag och evangelium

Ordet ‘moralist’ används idag ofta med en negativ värdeladdning (även inom kyrkan). Idén tycks vara att det är fel att tycka att det här med moral är viktigt. Detta är naturligtvis motsägelsefullt. Jag vill dock inte fastna i en generell diskussion om moral, utan jag vill kommentera en relaterad inomkyrklig företeelse:

Det tycks finnas en tendens bland kristna att vilja tona ner sådant som har med moraliska plikter att göra.

Vissa menar att folk inte behöver höra hur dåliga de är, att evangeliet är det viktiga, och att människor i princip bara behöver höra att de är älskade.

Vissa menar att Guds lag och moraliska vilja inte är så viktig eftersom att det är evangeliet och tron på Jesus som frälser, och att vi därför inte behöver bry oss så mycket om vad Gud vill och inte vill när det gäller hur vi handlar och lever våra liv. Exempelvis så ...

Läs mer

Sitter era barn och barnbarn säkert?

Det jag tänker skriva om nu kan vara en lokal företeelse. Jag gör alltså inga anspråk på att något av det jag påstår nödvändigtvis gäller i hela landet. Jag påstår dock att det gäller här och i tillräckligt stor utsträckning för att det ska vara värt att ta upp.

Vad är det då jag påstår?

Jag påstår att det finns en allvarlig, felinformerad och falsk förnöjsamhet hos äldre kristna gällande ungdomars andliga tillstånd, när det senare bedöms på basis av ungdomars deltagande i den kyrkliga ungdomsverksamheten.

Ungdomsverksamheten tenderar att innehålla någon typ av ”rolig” aktivitet kombinerad med en kort andakt. Det gäller liksom att locka dit ungdomarna med något som är tillräckligt lockande för att de ska tycka att det är värt att uthärda den avslutande andakten. Själva verksamheten äger kanske också rum i kyrkan eller ”bönhuset”, så om man lyckas locka ungdomarna till verksamheten, då har man dessutom fått ...

Läs mer

Lovsångsskepticism och den bakomliggande teologin

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, men jag ska försöka hålla det relativt kort, även om det kommer att innebära att vissa frågor lämnas obesvarade.

Frågan om det som på ”kyrkiska” kallas lovsång ska ha en plats i gudstjänsten har aktualiserats den sista tiden i den kyrka vi brukar gå till (en samarbetskyrka). Man kan lätt säga att det inte råder någon konsensus i frågan och att vissa har uttryckt en ganska kraftig mot-attityd. Jag tror dock att en enkel indelning i för och mot innebär en förenkling som missar viktiga teologiska faktorer.

De som uteslutande behandlar frågan som en formfråga finns både på för- och motsidan. Dvs. sådana som endast tar hänsyn till musikstil, textupprepningar, huruvida sångerna sjungs med psalmboken i hand, om sångerna leds av någon som står längst fram i kyrkan, eller vad det nu kan vara.

På motsidan finns också de som ...

Läs mer

Det ontologiska argumentet för Guds existens

Jag tror att många i princip avfärdar det ontologiska argumentet på förhand, för att det på något sätt är ”för bra för att vara sant” eller för att man har hört någon förlöjliga det. Jag hade exempelvis en gång en historielärare som presenterade Anselm av Canterburys (1033-1109) version med en attityd som skvallrade om att ansåg att det var nonsens. Denne lärare gjorde inga som helst försök att förklara Anselms resonemang, vilket jag, så här i efterhand, tror berodde på att han inte förstod argumentet själv. (Det gjorde inte jag heller vid tidpunkten.)

Den version jag tänkte ta upp här kommer från Alvin Plantinga. I resonemanget förekommer ett begrepp som jag tror behöver förklaras. Det är begreppet möjlig värld. Det betyder inte ”en parallell dimension”, ”en avlägsen utomjordisk civilisation”, ”ett annat universum” eller något liknande.

Med begreppet möjlig värld avses en specifik, komplett beskrivning av verkligheten, så som verkligheten kunde ...

Läs mer