Socialdemokraterna har offentliggjort sina planer på att förbjuda religiösa friskolor. Det är helt uppenbart vilken sorts skolor och vilken typ av ideologi/livsåskådning de egentligen vill komma åt, men istället för att prata högt om det så ska barnet kastas ut med badvattnet. Det är liksom enklast så. Man vill ju inte bli stämplad som islamofob, vilket man riskerar om man talar högt om det man nu väljer att inte tala så högt om. Elefanten får således stå där i rummet utan kommentar.
Socialdemokraternas undermåliga resonemang bygger emellertid också på ett antagande som närmast kan beskrivas som en faktoid. Närmare bestämt idén om att religion är ett ting, ett homogent fenomen och/eller en stringent definierad kategori. Så är dock inte fallet.
I Nationalencyklopedin återfinns följande beskrivning: "en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition".
Detta är, så långt det sträcker sig, korrekt, …
Hanne Kjöller gör en ansats till att diskutera abortfrågan i en krönika i Expressen idag. Låt oss analysera!
Kjöller börjar med att påtala att valet inte står mellan aborter och inte, utan mellan legala och illegala aborter. Det är fullt möjligt att det förhåller sig så, men detta är i sig inte tillräckligt för att avgöra frågan. Det faktum att brott mot en viss lag förekommer är i sig naturligtvis inte ett skäl att avskaffa lagen i fråga. Inte heller är det faktum att lagbrytare skadar sig själva i sig ett skäl att avskaffa en lag eller på annat sätt underlätta lagbrottet för lagbrytarna. Det tycks, om vi ska vara lite konkreta, helt uppenbart att vi inte bör avkriminalisera mord bara för att mord förekommer. Lika uppenbart tycks det vara att vi inte bör tillhandahålla säkra sätt att döda bara för att mördare annars riskerar att skada sig själva. Lagen …
Antalet exempel på mindre lyckat tänkande kring abort och samvetsfrihet har inte varit få den senaste tiden. Här följer fem exempel:
1. Abortfrågan handlar om kvinnors rätt till sina kroppar!
Att abortfrågan handlar om att kvinnor har rätt till sina kroppar är en av de absolut mest frekvent upprepade försöken till argument för fri abort, men trots den frekventa upprepningen så är detta en intellektuellt ohederlig genväg förbi den egentliga frågan, vilken handlar om vad den entitet som dödas vid en abort är för något och vad den entiteten har för eventuella rättigheter.
Om den entitet som dödas vid en abort saknar det värde och de rättigheter som tillkommer människor, om den entiteten har samma moraliska status som till exempel en mygga, då är kvinnors rätt till sina kroppar ett rimligt argument - och jag känner inte till någon abortkritiker som skulle säga emot.
Om entiteten i fråga å andra …
Många tycks lägga betydligt mer tid och energi på sin profilbild än på sin världsbild. Det verkar vara viktigare hur man ser ut i sociala medier än att reda ut varifrån man kommer och vart man är på väg (ytterst sett, inte geografiskt), meningen med livet, vad som är värt något, vad som är verkligt, hur man bör handla och leva sitt liv, och andra världsbildsfrågor.
Meningen med livet verkar, om än outtalat, antas bestå i att ha roligt och till varje pris undvika tristess. Vi har såklart industrialiserat hela grejen. Skulle man befinna sig för långt från de andra skärmarna, och hamnar för nära att vara ensam med sina egna tankar och det potentiella hotet från existentiella frågor, då rycker femtumsskärmen i fickan ut till undsättning.
Världsbildsinkoherens är lite av en folksjukdom. Just det är måhända ingen ny företeelse, men jag vill påstå att inkoherensen visar sig på ett …
Ett budskap hörs aldrig i ett vakuum. Ett budskap kan tolkas, förstås och praktiseras på väldigt olika sätt beroende på mottagarens världsbild. Det låter antagligen inte så konstigt, och många kristna nickar nog instämmande om jag säger att "folk har dålig koll på kristen tro idag" och att det innebär en utmaning för kyrkan (med 'kyrkan' avser jag Jesustroende människor oberoende av samfundstillhörighet), men jag vill påstå att utmaningarna är större än vad jag tror att de flesta tänker sig.
Utmaningen består inte i att att gemene man inte längre kan recitera bibelberättelser.
Man skulle kanske snarare kunna säga att utmaningen - om vi ska prata om berättelser - består i att berättelsen om Jesus är likställd Sagan om ringen, och att Jesus, i likhet med Frodo och Gandalf, betraktas som en påhittad litterär figur (om än till viss del baserad på en verklig, historisk person).
Att nöja sig …
Johan Kärnbo hävdar, i en debattartikel i Dagen, att kyrkans bekännelse att Gud är god och allsmäktig utgör en logisk motsägelse. Om detta stämmer så är tro på Gud (så som 'Gud' definieras av bland annat kristen teism) precis lika orimlig som tro på fyrhörniga trianglar.
Låt oss analysera!
[...] jag kan [...] se en stor legitimitet i en typiskt ateistisk invändning mot vår Guds existens; ”Gud finns inte”. Vilken Gud är det som inte finns, menar kristna att man då ska fråga.
Ateistens svar på den frågan är givetvis: Det är en god Gud som inte finns. Som kristen är det inte alls svårt att bemöta detta, det vill säga så länge man är beredd att bryta mot logikens regler, vilket är lätt att göra med hänvisning till att Gud är större än vårt förstånd. Men för en ateist utan övernaturliga uppenbarelser är det inte alldeles lätt att …
Det här blir kort eftersom att jag har lite tid till förfogande, men här följer ett argument mot öppen teism:
Håller du inte med? Är det något som behöver förtydligas? Kommentera!
Jag tror att många i princip avfärdar det ontologiska argumentet på förhand, för att det på något sätt är ”för bra för att vara sant” eller för att man har hört någon förlöjliga det. Jag hade exempelvis en gång en historielärare som presenterade Anselm av Canterburys (1033-1109) version med en attityd som skvallrade om att han ansåg att det var nonsens. Denne lärare gjorde inga som helst försök att förklara Anselms resonemang, vilket jag, så här i efterhand, tror berodde på att han inte förstod argumentet själv. (Det gjorde inte jag heller vid tidpunkten.)
Den version jag tänkte ta upp här kommer från Alvin Plantinga. I resonemanget förekommer ett begrepp som jag tror behöver förklaras. Det är begreppet möjlig värld. Det betyder inte ”en parallell dimension”, ”en avlägsen utomjordisk civilisation”, ”ett annat universum” eller något liknande.
Med begreppet möjlig värld avses en specifik, komplett beskrivning av verkligheten, så som …
Jag har för första gången på mer än ett år läst igenom min C-uppsats. Det kändes väldigt annorlunda att läsa den nu jämfört med hur det kändes mitt i skrivandet och korrekturläsandet. Gårdagens genomläsning var kort sagt en mycket mer positiv upplevelse.
Jag är fortfarande nöjd med uppsatsen och har därför bestämt mig för att publicera den här och nu. Så här har ni den:
Alvin Plantingas evolutionära argumentet mot naturalism (PDF)
(Om någon är nyfiken på det formella betyget så blev det ett VG.)
Jag råkade se att Patrik Lindenfors på Humanistbloggen har kommenterat William Lane Craigs besök i Stockholm i ett inlägg med rubriken ”Folkmordsförsvarare pratar i Stockholm ikväll”
Jag är smått tveksam till att överhuvudtaget ägna ohederliga grepp som dessa någon tid och energi, men samtidigt lockar det att belysa detta. Så här följer ett kortare citat samt kommentarer till detta:
Den mediokre filosofen och folkmordsförsvararen William Lane Craig pratar i Stockholm ikväll, inbjuden av organisationen Apologia som verkar för den kristna trons försvar. Craig är ökänd för sitt försvar av folkmorden som finns skildrade i Bibeln.
1. ‘Folkmord’ är med rätta ett väldigt (negativt) värdeladdat ord. Vi ryggar – återigen med rätta – tillbaka inför ordets denotationer. Att tillskriva någon epitetet ”folkmordsförsvarare” är således ett effektivt sätt att misstänkliggöra och svartmåla denne någon.
Att göra detta är hederligt endast om det är sant att personen i fråga försvarar det man …