Många tycks lägga betydligt mer tid och energi på sin profilbild än på sin världsbild. Det verkar vara viktigare hur man ser ut i sociala medier än att reda ut varifrån man kommer och vart man är på väg (ytterst sett, inte geografiskt), meningen med livet, vad som är värt något, vad som är verkligt, hur man bör handla och leva sitt liv, och andra världsbildsfrågor.

Meningen med livet verkar, om än outtalat, antas bestå i att ha roligt och till varje pris undvika tristess. Vi har såklart industrialiserat hela grejen. Skulle man befinna sig för långt från de andra skärmarna, och hamnar för nära att vara ensam med sina egna tankar och det potentiella hotet från existentiella frågor, då rycker femtumsskärmen i fickan ut till undsättning.

Världsbildsinkoherens är lite av en folksjukdom. Just det är måhända ingen ny företeelse, men jag vill påstå att inkoherensen visar sig på ett annat sätt i och med distansen till de existentiella frågorna som är symptomatisk för vår kultur.

Vad menar jag nu? I vår kultur har vi tryckt undan grundläggande frågor om exempelvis mening, moral och Gud från den offentliga till den privata sfären. I och med att dessa frågor har förpassats till det privata så har de också relativiserats och motivationen att brottas med frågorna har krympt. För varför ska man brottas med frågor som till synes inte har någon reell betydelse?

Resultatet syns, menar jag, varje gång någon beskriver sin livsåskådning med orden "jag tror på naturvetenskap". En världsbild som konsekvent endast innefattar sådant som ligger inom naturvetenskapens område blir en extremt tunn världsbild som varken rymmer estetiska värden, moral eller mening. Den rymmer ironiskt nog inte ens grundläggande antaganden som all naturvetenskap vilar på.

Den som uttalar frasen "jag tror på naturvetenskap" som en sorts grundläggande utgångspunkt för den egna världsbilden har därmed bekänt sig till en världsbild som inte har resurser att hantera de mest grundläggande frågorna. Det är dock i praktiken omöjligt att leva sitt liv utan att, åtminstone implicit, ta ställning i dessa frågor.

Vad detta innebär är att den hypotetiska personen i föregående stycken lämnar de mest grundläggande frågorna åt slumpen. Eller kanske snarare åt den kultur och de kulturyttringar som har format hur personen, mer eller mindre oreflekterat, hanterar dessa frågor.

Att mer eller mindre slentrianmässigt slänga ur sig frasen "jag tror på naturvetenskap" som ett sätt att framhålla sin distans till människor som tror på Gud visar sig alltså inte vara den fribiljett till en förnuftig och genomtänkt världsbild som många i vår kultur tycks tro.

Bryr sig den hypotetiska personen om detta? Sannolikt inte. Det är antagligen viktigare att planera helgens festande och spekulera i vad som händer i nästa säsong av Game of Thrones.

Så kan det gå när profilbilden är viktigare än världsbilden.