I luthersk teologi finns ett antal paradoxer, ett antal lärosatser som tycks vara oförenliga. Man menar att man från bibeltexten direkt kan härleda vissa lärosatser: A, B och C. När A och B tycks implicera icke-C så håller man ändå fast vid A, B och C, och menar att det är det människans begränsade eller ”förmörkade” förnuft som felaktigt betraktar A, B och C som oförenliga.
Jag ska direkt erkänna att jag har problem med detta förhållningssätt. En paradox är per definition en skenbar motsägelse. Om något tycks vara logiskt motsägelsefullt så kan man inte med rätta kalla det paradox utan att visa att det inte föreligger en verklig motsägelse. Det räcker, enligt min mening, inte med att endast hänvisa till det mänskliga förnuftets begränsningar när man framhåller ett antal till synes oförenliga lärosatser. Då skulle man kunna komma undan med vad som helst.
Det är inte heller …
Jag vill börja med att poängtera att många av tankarna i det här inlägget är ”work in progress”. Jag har inte tänkt klart. Det kan man väl egentligen aldrig säga att man har, men här känner jag mig lite extra ”oklar”. Jag vill också flagga för att det, åtminstone enligt min bedömning, bitvis kan bli ganska tekniskt.
Den som är uppmärksam noterar gissningsvis att jag nu använder mig av vad som tycks vara den vedertagna stavningen: arvsynd (med ett ”s”) istället för arvssynd (med två ”s”). (Stavningen med ett ”s” är den av svensk språkelit vedertagna stavningen. Stavningen med två ”s” ger dock ca 430 % fler sökträffar på Google.)
Läs gärna föregående inlägg om arvsynd och ansvar innan du läser vidare.
Ett villkor för moraliskt ansvar skulle kunna vara följande:
(MA*) En person P är moraliskt ansvarig för att H inträffar endast om H inträffar och det …
Jag skrev för ett par månader sedan ett kort inlägg om fri vilja och universalism, där jag hävdade att det inte på något sätt är säkert att Gud kan få alla människor att vilja ha med honom att göra, samt att det för Gud inte är önskvärt att tvinga någon människa att spendera evigheten med honom.
Detta anser jag fortfarande är ett stort (filosofiskt) problem för universalismen. Det verkar inte finnas någon som helst rimlig orsak att tro att varenda människa förr eller senare skulle vilja ha med Gud att göra (och därmed omvända sig från sitt uppror). Det finns liksom ingen ”tvingande princip” som kommer att få människor att välja på ett visst sätt (det skulle motsäga existensen av människans fria vilja).
Inte heller verkar det finnas någon – varken filosofisk eller teologisk – orsak att tro att Gud på något sätt skulle vara ålagd att inte tidsbegränsa …
Det här blir ett kort inlägg så jag går direkt till mitt påstående: Fri vilja och universalism (alla människor blir räddade till slut) är svåra att förena. Här följer det något oslipade argumentet:
(1) Varelser med fri vilja kan välja att förkasta Gud; det ligger i frihetens natur att det är möjligt för dem att inte vilja ha med Gud att göra.
(2) Människor har fri vilja.
(3) Det är inte önskvärt för Gud att tvinga någon människa, som inte vill ha med honom att göra, att spendera evigheten tillsammans med honom.
(4) Universalism, om den är sann, innebär pga (2) och (3) att alla människor till slut vill ha med Gud att göra.
Här skymtar jag ett problem. Vad har vi för orsak att tro att alla människor till slut vill ha med Gud att göra? Givet mänsklig frihet (fri vilja) så är det långt ifrån självklart att …
Jag ramlade över ett blogginlägg idag som handlar om den fri viljan. Eller, tja, snarare om den ofria viljan eftersom att författaren menar att den fria viljan är en illusion. Även om jag inte håller med, vilket jag snart kommer till, så är det väldigt kul att se att det finns folk som drar konsekventa slutsatser utifrån den världsbild dom bejakar.
Vad skulle då ”fri vilja” innebära i praktiken? På grundläggande, fysikalisk nivå? Jo, det skulle innebära att vår vilja eller vårt medvetande kan ändra på de fysikaliska lagarna. Hur menar jag då? Jo, vi upplever i vårt medvetande att vi har en mängd olika val vi kan göra. Tänker vi efter så känns det som vi kan göra precis vad vi vill. Men hjärnan är en fysikalisk tillståndsmaskin. Den kan inte göra något som inte är summan av de ingående delarna.
Det här är intressant. Jag håller förvisso med …
Om Gud är allvetande och därmed också har ofelbar kunskap om framtiden, kan vi verkligen ha fri vilja då? Med att människan har fri vilja avses att hon ensam orsakar sina val och att inget tvingar henne att välja som hon väljer. Är dessa två ting, ofelbar kunskap om framtiden (härefter kallad gudomlig förkunskap) och fri vilja, förenliga med varandra?
Om Gud vet att Kalle den 30:e mars kommer att råna en bank, då kommer Kalle att råna en bank den 30:a mars. Alltså är det redan bestämt vad Kalle ska göra och således har Kalle inte någon fri vilja, eller?
Argumentet ser ut ungefär så här:
(1) Om Gud vet att k kommer att göra x, då kommer k att göra x
(2) Gud vet att k kommer att göra x
(3) Alltså måste k göra x
Om k måste göra x, då är k …