"Tro är inte bevisbart vetande" är rubriken på en debattartikel i Dagen, publicerad igår. I den uttrycks ett par saker jag kort vill kommentera.
(Artikeln är en replik på Stefan Gustavssons utmärkta replik på den igår publicerade artikelns författares ursprungliga debattartikel. Läs gärna båda dessa, även om det inte är nödvändigt för att förstå mina kommentarer.)
Författarna skriver:
Vi argumenterar omkring förhållningssätt till kristen tro där just den apologetiska hållningen att försvara tron bär på uppenbar inneboende problematik. Det vi vill sätta ord på när det gäller just apologetiken är alltså problemet i att söka logisk förklaring till något som i grunden är gudomligt, oförklarligt och grundat på tro, inte vetande.
[...]
Hur vi än försöker kommer det att krävas något annat än logiskt hållbara argument för att bära fram Jesu ärende i denna världen. En tro på något annat. Ett hopp om en annorlunda dimension i tillvaron. …
Kristen tro i klassisk skepnad (vilken härefter kort och gott benämns ”kristen tro”) är kontroversiell idag. Inte minst när det kommer till dess moraliska dimension. Där är det vidare kanske främst frågor som berör sex, abort och människans status som syndare (och de konsekvenser detta får i mötet med en helig Gud) som är kontroversiella.
Detta är i sig inget jättekonstigt. Kristen tro frontalkrockar rejält med vår kultur på bland annat nyss nämnda punkter. För en typisk sekulariserad svensk ter sig den hållning som kristen tro har i nämnda frågor som rakt av oacceptabel. En sådan reaktion är dock inte bara psykologiskt begriplig, den är också rimlig. Varför då?
För att kristen tro och västerländsk sekulär humanism de facto bottnar i radikalt olika världsbilder och grundläggande filosofiska antaganden.
Så långt inga konstigheter. Konstigheterna dyker emellertid upp i form av vad som förenklat kan beskrivas som en hybridposition, där vår …
En anonym bloggare har kommenterat mitt tidigare inlägg om Gud och bevisbördan. Denne skriver:
Vem har bevisbörda för Guds existens? Tja, till att börja med så är det en sån fråga där kristna utan större undantag inte begriper hur det går till tyvärr. Här har ni ett skrämmande exempel där vederbörande försöker dölja grundfrågan i semantik och irrelevanta diskussioner om ontologi.
(Notera att det är mitt tidigare inlägg som sägs vara ett ”skrämmande exempel där vederbörande försöker dölja grundfrågan i semantik och irrelevanta diskussioner om ontologi”.)
Jag kan naturligtvis inte låta bli att kommentera detta.
Försöker jag dölja något? Inte alls. Jag förnekar inte att den som påstår att Gud existerar äger bevisbördan för det påståendet. Mitt resonemang i mitt tidigare inlägg säger inget alls om att den som påstår att Gud existerar inte skulle äga bevisbördan för det påståendet eller att bevisbördan automatiskt skulle ligga på den som …
Per Dannefjord och Christer Sturmark svarade igår på Christian Braws debattartikel i Dagen som jag indirekt kommenterade tidigare. Jag tänker inte säga så mycket om deras svar i sin helhet, utan vill bara kommentera ett påstående de gör om Guds existens och bevisbördan:
Det är förvisso en tung bevisbörda som faller på den som hävdar att Gud inte existerar. Vi hävdar inte heller detta. Vi hävdar att det inte finns några rimliga skäl att anta att Gud existerar och att därför den rimliga hypotesen är att det inte existerar några gudar. Det är en helt annan sak och bevisbördan vilar på den troende.
De skriver att de inte hävdar att Gud inte existerar, men samtidigt skriver de att ”den rimliga hypotesen är att det inte existerar några gudar” och att detta beror på att ”det inte finns några rimliga skäl att anta att Gud existerar”. Detta är problematiskt, …