Per Dannefjord och Christer Sturmark svarade igår på Christian Braws debattartikel i Dagen som jag indirekt kommenterade tidigare. Jag tänker inte säga så mycket om deras svar i sin helhet, utan vill bara kommentera ett påstående de gör om Guds existens och bevisbördan:

Det är förvisso en tung bevisbörda som faller på den som hävdar att Gud inte existerar. Vi hävdar inte heller detta. Vi hävdar att det inte finns några rimliga skäl att anta att Gud existerar och att därför den rimliga hypotesen är att det inte existerar några gudar. Det är en helt annan sak och bevisbördan vilar på den troende.

De skriver att de inte hävdar att Gud inte existerar, men samtidigt skriver de att ”den rimliga hypotesen är att det inte existerar några gudar” och att detta beror på att ”det inte finns några rimliga skäl att anta att Gud existerar”. Detta är problematiskt, och jag ska försöka visa varför.

Vad är egentligen skillnaden mellan (I) att hävda att X inte existerar och (II) att hävda att den rimliga hypotesen, på grund av att vi inte har några rimliga skäl att anta att X existerar, är att X inte existerar?

Man kan säga att (I) är att uttrycka propositionen ”X existerar inte” medan (II) är att uttrycka propositionen ”Det är rimligt att hålla för sant att X inte existerar, och detta är rimligt för att vi inte har några rimliga skäl att anta att X existerar”.

Detta innebär att (I) uttrycker en proposition om ett ontologiskt sakförhållande; att X inte existerar, medan (II) uttrycker en proposition om ett epistemiskt sakförhållande; att vår epistemiska situation, på grund av att vi inte har några rimliga skäl att anta att X existerar, är sådan att det är rimligt för oss att hålla för sant att X inte existerar.

Detta är problematiskt på två sätt:

  1. Om det är så att det, på grund av vår epistemiska situation, är rimligt för oss att hålla för sant att X inte existerar, då bör vi väl också hålla för sant att X inte existerar, eller hur? För om något är epistemiskt rimligt att hålla för sant, då bör vi också hålla detta något för sant. Om detta stämmer så leder (II) till (I). Dannefjord och Sturmark förnekar emellertid (I), samtidigt som de bejakar (II).
  2. Att det saknas rimliga skäl att tro att X existerar, det innebär i sig inte att det därför är rimligt att tro att X inte existerar, utan bara att det är rimligt att inte tro att X existerar. Dannefjord och Sturmark skriver emellertid att ”den rimliga hypotesen är att det inte existerar några gudar” och att detta beror på att ”det inte finns några rimliga skäl att anta att Gud existerar”. Men det som följer av att det saknas rimliga skäl att tro att Gud existerar (vilket jag för diskussionens skull antar stämmer) är att det är rimligt att inte anta hypotesen att Gud finns.

Dannefjords och Sturmarks försök att smita undan bevisbördan, genom att ge sken av att de egentligen inte hävdar att Gud inte existerar, lyckas inte (1). Motiveringen för deras position i existensfrågan lyckas inte heller (2).

Avslutningsvis vill jag säga att jag givetvis kan ha missat något i mitt resonemang ovan, och att jag i så fall gärna rättar till det (med de konsekvenser det får för slutsatsen).