Jag skrev i ett tidigare inlägg att det kristna hoppet inte är himlen (förstått som något icke-fysiskt), utan uppståndelsen (den fysiska kroppens uppståndelse). Jag nämnde då också att tanken på livet efter detta som något icke-fysiskt ofta går hand i hand med en felaktig föreställning om det mänskliga och det fysiska som någonting dåligt. Jag tänkte nu kort spinna vidare på detta.

Föreställningen om det fysiska eller mänskliga som något dåligt och himlen som den slutgiltiga befrielsen från detta är inte en kristen föreställning, utan en gnostisk. Ändå tycks den vara relativt vanlig bland kristna, vilket kan yttra sig i alltifrån en tveksam hållning gentemot njutning, till likgiltighet i miljöfrågor. (Liksom, vi ska ju ändå lämna den här världen för gott, så varför bry sig om gifter i havet?)

Att Gud blev människa i Jesus från Nasaret, det tänker jag att varenda kristen bör ha koll på. Det tillhör grundläggande kristen teologi att Jesus är sann Gud och sann människa. Med andra ord: Jesus är Gud på riktigt och han är samtidigt människa på riktigt.

Erkännandet av Jesu mänsklighet är till och med ett bedömningskriterium för att avgöra vad som är Guds Ande:

"Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud ..." (1 Joh 4:2)

Så långt bör alla kristna hänga med. Något jag däremot inte tror att alla kristna tänker på, eller kommer ihåg, det är att Jesus fortfarande är sann Gud och sann människa. Jesus var inte bara människa när han i drygt 30 år gick omkring på jorden, utan han är fortfarande människa. Han är fortfarande sann Gud och sann människa.

Jesus kom för att rädda oss från synden (och dess konsekvenser), inte för att rädda oss från vårt människovarande. Synden innebär en degradering av det mänskliga; synden gör dig mindre mänsklig - inte mer. Den försonade och så småningom helt förvandlade människan blir alltså inte mindre mänsklig, utan mer mänsklig.

Gud begick inget misstag när han skapade universum och materia. Gud begick inget misstag när han skapade människan som en fysisk varelse. Gud sa till och med att allt han hade gjort var mycket gott (1 Mos 1:31). Sedan har människans uppror mot Gud visserligen ställt till det (och inte lite heller), men det är likväl synden som är problemet - inte det mänskliga.

Med tanke på allt detta så bör vi undvika att nedvärdera det mänskliga och det fysiska. Det är inte bara det "andliga" som är gott, rätt och viktigt. Gud bryr sig inte bara om dina "andliga" förehavanden. Ditt liv här och nu kan inte reduceras till en transportsträcka.