Jag skrev i ett tidigare inlägg att det kristna hoppet inte är himlen (förstått som något icke-fysiskt), utan uppståndelsen (den fysiska kroppens uppståndelse). Jag nämnde då också att tanken på livet efter detta som något icke-fysiskt ofta går hand i hand med en felaktig föreställning om det mänskliga och det fysiska som någonting dåligt. Jag tänkte nu kort spinna vidare på detta.
Föreställningen om det fysiska eller mänskliga som något dåligt och himlen som den slutgiltiga befrielsen från detta är inte en kristen föreställning, utan en gnostisk. Ändå tycks den vara relativt vanlig bland kristna, vilket kan yttra sig i alltifrån en tveksam hållning gentemot njutning, till likgiltighet i miljöfrågor. (Liksom, vi ska ju ändå lämna den här världen för gott, så varför bry sig om gifter i havet?)
Att Gud blev människa i Jesus från Nasaret, det tänker jag att varenda kristen bör ha koll på. Det tillhör …