Jag vill kort kommentera en företeelse i debatter och diskussioner med vissa teologiska och moraliska beröringspunkter, nu senast exemplifierad i den debatt som tagit fart efter årets mest reaktionsgenererande debattartikel i Dagen.
(Vad jag tycker om den aktuella debattartikeln ligger utanför scopet för det jag tänker skriva om nu.)
Anta att en person (P) påstår att en viss handling (H) inte är förenlig med Guds vilja, vilket, om det är korrekt, innebär att handlingen i fråga är moraliskt orätt och ett uttryck för det vi kallar synd. Anta också att P vidare hävdar att H är en indikator på att den människa som utför H är en syndare som därför (för att hon är en syndare) förtjänar Guds dom.
Det som nu händer är att P anklagas för att förfäkta ståndpunkten att alla som inte lever upp till just P's uppfattning om …
Göran Hägglund gjorde ett fruktansvärt och hatfullt uttalande i en intervju i Nyhetsmorgon. Jag blev nästintill chockad; jag trodde inte att någon kunde vara så ondskefull! Så vad sa han då? Han sa: ”Jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med en mamma och en pappa. Det är eftersträvansvärt.”
Jag var förstås ironisk när jag skrev ovanstående, men skulle man bara se till reaktionerna – och inte se på vad han egentligen sa – då är det inte speciellt långsökt att tro att Göran Hägglund måste ha sagt något alldeles förfärligt hemskt. Givet vad Hägglund faktiskt sa så tror jag dock att reaktionerna säger betydligt mer om hans meningsmotståndare än vad de säger om Hägglund eller hans åsikter.
Håkan Andersson, förbundsordförande HBTs Sverige, citeras i Dagen:
- Han kränker homosexuella som har barn och barn som har homosexuella föräldrar.
Jag är medveten om att …