Jag vill kort kommentera en företeelse i debatter och diskussioner med vissa teologiska och moraliska beröringspunkter, nu senast exemplifierad i den debatt som tagit fart efter årets mest reaktionsgenererande debattartikel i Dagen.

(Vad jag tycker om den aktuella debattartikeln ligger utanför scopet för det jag tänker skriva om nu.)

Anta att en person (P) påstår att en viss handling (H) inte är förenlig med Guds vilja, vilket, om det är korrekt, innebär att handlingen i fråga är moraliskt orätt och ett uttryck för det vi kallar synd. Anta också att P vidare hävdar att H är en indikator på att den människa som utför H är en syndare som därför (för att hon är en syndare) förtjänar Guds dom.

Det som nu händer är att P anklagas för att förfäkta ståndpunkten att alla som inte lever upp till just P's uppfattning om vad som är rätt därför förtjänar Guds dom.

Är denna anklagelse rimlig? Nej. Påståendet som P gör är inte att det är P's egen uppfattning om vad som är rätt som ligger till grund för att någon förtjänar Guds dom. Med andra ord så är det inte att någon inte lever upp till just P's uppfattning om det rätta som, enligt P, utgör grunden för att någon förtjänar Guds dom.

Det som, enligt P, utgör grunden för att någon förtjänar Guds dom är att denne någon är en syndare. Detta är antingen sant eller inte sant, men oavsett vilket så implicerar detta påstående inte på något sätt att det skulle vara diskrepansen mellan en persons handlingar och P's uppfattning om vad som är rätt som utgör grunden för förtjänandet av Guds dom.

Nu kan vi, för diskussionens skull, anta att P menar att H i sig själv utgör grunden för att den som utför H förtjänar Guds dom. Inte heller i detta reviderade scenario påstår P att det är diskrepansen gentemot P's uppfattning om vad som är rätt som utgör grunden för att någon förtjänar Guds dom. Att någon förtjänar Guds dom beror, enligt P, i detta scenario på att H de facto är moraliskt orätt och synd (och inte på att P råkar anse att H är synd).

Det vore alltså, tror jag, önskvärt att dylika felslut undveks i debatten så att man, istället för att felaktigt reducera frågan till att handla om någons hybris (vilket man nog kan säga är en rättvis benämning av att en människa tror att hennes uppfattningar avgör vem som förtjänar Guds dom), kunde diskutera den teologiska och moralfilosofiska sakfrågan.