I slutet av januari 2020 satt jag på Bastard Burgers och åt lunch med en podd i öronen. Detta i sig var inget ovanligt. Jag gillar burgare och föredrar ibland (ofta?) att bejaka min introverthet genom att äta lunch med mina egna tankar och ett intressant samtal i öronen. Just denna gång lyssnade jag på Matt Fradds intervju med William Lane Craig i Pints with Aquinas.
Om någon vid denna tidpunkt hade sagt åt mig att jag drygt tre år och tio månader senare skulle bli katolik så hade jag förmodligen skrattat, men nu är jag alltså, sedan en knapp vecka, upptagen i Katolska kyrkans fulla gemenskap.
Det har alltså hänt en del sedan jag åt den där burgaren.
Min resa har på många sätt varit av intellektuell natur, men inte enbart. Det har lika mycket varit en andlig resa. Inte i bemärkelsen att jag har bytt ut …
Efter att i någon mening ha offentliggjort det faktum att jag har närmat mig Katolska kyrkan, både i den förra texten jag publicerade, och på andra sätt, så förväntade jag mig nog ändå fler reaktioner, frågor och/eller kommentarer än vad jag har fått. Jag vet inte vad denna tystnad beror på, men kanske är det så att min resa mot Rom inte är så kontroversiell som jag tänkte att den skulle vara? Det är i så fall en bra sak.
Det kan emellertid också vara så att det inte har framgått hur radikal (i brist på bättre ord) den här “resan” är, så det kanske är på sin plats med ett litet förtydligande:
Det jag ägnar mig åt är inte ett typiskt sökande efter en församling/kyrka som uppfyller mina preferenser.
Jag undersöker alltså inte om Katolska kyrkan “passar mig”. Eller mer konkret: Jag utvärderar inte huruvida mässan är underhållande eller …
Jag lämnade Svenska kyrkan 2015. Det var inget impulsbeslut (även om händelser 2015 snabbt fick den klassiska bägaren att rinna över), utan föregicks av flera års funderingar kring Svenska kyrkan, dess ordningar och teologi. Väldigt kortfattat kan man säga att jag ganska länge har sett en inkoherens i Svenska kyrkans ordning och teologi. Jag brukade uttrycka det som att Svenska kyrkan verkar ha behållit en rad katolska ordningar, men förkastat den teologiska och ecklesiologiska grund som motiverar och gör dessa begripliga. Jag har flertalet gånger under de senaste tio åren uttryckt det som att Katolska kyrkan (och dess ordningar och underliggande teologi/ecklesiologi) tycks vara koherent, medan Svenska kyrkan (och dess ordningar och underliggande teologi/ecklesiologi) tycks vara klart inkoherent.
Om vi nu hoppar fram till omkring år 2017 så skulle jag, på frågan om vad kyrkan är, ha svarat något i stil med “dom som tillhör Kristus”, utan …