I majnumret av Budbäraren finns en insändare av Kenneth Ferm som jag vill kommentera. Precis som Ferm tror jag på respekt för varandra i den teologiska debatten. Jag tror vidare att en sansad och saklig teologiska debatt är en god och nödvändig sak.
Ferm skriver:
Efter min förra debattartikel har jag haft samtal där jag fått frågan om jag inte tror på Bibelns ord. Mitt svar blir att ingen av oss har den absoluta sanningen om Bibelns ord, vi tolkar Bibelns ord. Det räcker med att se alla olika kristna samfund runt omkring oss för att inse detta.
Här ställs (1) att ha ”den absoluta sanningen om Bibelns ord” mot (2) att ”vi tolkar Bibelns ord”. En titt på alla ”olika kristna samfund runt omkring oss” gör att vi inser detta, menar Ferm. Det är ju helt uppenbart att det finns en tolkningsvariation bland kristna (och andra), vilket naturligtvis förutsätter …
Vissa uppfattar förmodligen påståendet i rubriken som självklart, andra uppfattar det nog som stötande. Det är dock så det är; ett påstående är inte sant bara för att det står i Bibeln. Och konkretiserar man detta blir det ännu värre: Att Jesus från Nasaret uppstod från de döda är inte sant bara för att det står i Bibeln!
Vad menar jag nu? Det ska jag försöka förklara. Kortfattat dessutom.
Vad är sanning? Det här är den första frågan man måste svara på. Man kan säga så här: Sanning är ett samband mellan ett påstående (p) om ett objekt och det verkliga objektet (o). Om p överensstämmer med o, då är p sant. Om jag säger ”Det ligger en död fisk på stranden”, då gör jag ett påstående, nämligen att det ligger en död fisk på stranden. Om det då ligger en död fisk på stranden, …