Jag vill kommentera något som skrivs i ledaren i senaste numret av Budbäraren. Rubriken är ”Sanningen äger oss” och jag kan instämma i det som sägs angående teologiska diskussioner mellan kristna; man ska representera motpartens hållning rättvist och undvika halmgubbar (det gäller förstås alla diskussioner) och förstå att motparten ”kan hjälpa mig söka mig närmare Kristus”.
Det finns emellertid ett avsnitt i artikeln som jag anser är mycket problematiskt:
Jag är glad att EFS tydligt och ofta förkunnar att Jesus är vägen, sanningen och livet. Men jag är rädd att jag, och fler med mig, missar vad detta påstående säger om oss själva. Vi använder det mer för att argumentera mot andra som vi menar inte vittnar om sanningen än som en nykter påminnelse om vår egen litenhet i frågor om sanningen.
Sanningen är i kristen mening inte en teori eller en lära. Ingen lära kan egentligen sägas vara …