Under rubriken ”Befria etiken från religionen” skriver Birgitta Forsman bland annat följande:

Etik och moral måste utformas av människor. Den som tycker att människan är alltför bristfällig och svag för att hitta på etiksystem och moralregler, bortser från att det är människor som har hittat på alla normer som vi förhåller oss till. Det som står i Bibeln, Koranen och andra gamla urkunder är också mänskliga påfund. Valet står därför mellan att rätta sig efter vad män(niskor) i ett förvetenskapligt, patriarkalt samhälle för flera tusen år sedan påstod och vad människor idag, utifrån bästa till buds stående kunskap kan komma fram till, efter att ha vänt och vridit på alla kända argument.

Kort kommentar:

  1. Problemet med påhittad moral är att den är just påhittad. Vad som är moraliskt rätt och fel beror på vad vi ”hittar på”. Om vi ”hittar på” en moral som tillåter oss att skapa ett nytt nazityskland, då handlar vi moraliskt oklanderligt i vårt skapande av detta (vilket förstås är helt absurt).

  2. Om moral är något vi ”hittar på”, då blir det dessutom omöjligt att säga att andra handlar moraliskt fel i någon reell mening. Det blir bara ett uttryck för våra personliga preferenser. Och vad är det som säger att det är just våra preferenser som gäller och inte någon annans?

  3. Forsman antyder att det finns något sådant som moralisk progression, att moralen har utvecklats (eller åtminstone kan utvecklas) i riktning mot det bättre. Detta förutsätter emellertid att det finns en objektiv norm att jämföra med, gentemot vilken en viss uppsättning moralregler kan bedömas som bättre överensstämmande än en annan uppsättning. I annat fall kan man endast tala om moralisk förändring.