Hej Svenska kyrkan!

Jag har varit medlem i dig i princip hela mitt liv. Under de första 19 åren brydde jag mig inte alls om dig. Sedan hände något och jag upptäckte att hela den där "Jesusgrejen" var på riktigt - en upptäckt jag faktiskt gjorde långt utanför dina verksamheter. Konfrontationen med Jesus sparkade mitt liv i en helt ny riktning.

Ungefär samtidigt blev jag frustrerad över att du, Svenska kyrkan, inte riktigt verkade ha gjort samma upptäckt som jag. Ditt sätt att praktisera tron på Jesus framstod som lamt i förhållande till det jag, trots min då begränsade teologiska och kyrkohistoriska kunskap, kunde läsa om i Nya Testamentet.

Det verkade som att du hade reducerat att följa Jesus, något som i bibeltexterna tycktes involvera både en helt annorlunda världsbild (än den som indoktrineras in i oss av västerländsk kultur) och ett radikalt annorlunda sätt att leva livet, till att delta i stela ritualer. Det verkade som att du hade förvandlat det radikala budskap som Jesus och de första generationerna av lärjungar predikade till vackra men uddlösa ord.

(Jodå, Svenska kyrkan, jag vet, det fanns och finns såklart undantag, men undantagen var och är just undantag.)

Jag kommer ihåg att jag blev smått förvånad när jag fick veta att dina präster egentligen inte är några speciella människor med speciella förmågor, och att alla på Jesus troende människor har samma ställning inför Gud. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var märkligt att du hade en organisation och ett sakramentmonopol som på många sätt liknade RKK, men utan någon teologisk motivering. (Där framstår RKK:s praktik och självbild som betydligt mer koherent.)

När jag insåg att du inte är mer speciell än någon annan organisation med kristna förtecken och att Kristi kyrka inte består av en formell organisation utan av de människor som tillhör honom, då blev det svårare att hitta skäl att bejaka dig. Även om du faktiskt gör vissa bra saker så förvaltar du, vad jag kan se, inte dina resurser särskilt väl.

Det är inte vackra byggnader eller en kyrkostruktur som frälser människor, utan Jesus. Ändå tycks du prioritera dina byggnader och upprätthållandet av din organisation framför att predika omvändelse till Jesus. Trots att du på pappret är en luthersk kyrka så tycks du sällan predika lag och evangelium. Du pratar hellre om brustenhet än om synd. Och du har uppenbarligen ett förhållningssätt till Bibeln som gör att du kan ignorera dess budskap när det krockar med vår kultur i kontroversiella frågor.

Jag har under de senaste åren funderat på om jag verkligen ska fortsätta finnas med i ditt medlemsregister. Under en period av mitt liv tänkte jag faktiskt att du var den enda "riktiga kyrkan" i Sverige, men det berodde, som jag ser det, mest på att jag var naiv och hade en ogenomtänkt kyrkosyn. Under en senare period tänkte jag att mitt medlemskap hade ett pragmatiskt värde bestående i att det på något sätt gav mig större möjligheter att nå människor med evangelium, men den tanken har jag inte kunnat hitta något stöd för i verkligheten.

Faktum är att jag numera inte vill associeras med dig överhuvudtaget. Ett stort skäl till det är alla dumheter som yppas av dina företrädare. (Ja, jag vet, åter igen, att det finns undantag, men dessa är just undantag.) Den hållning du kommunicerar utåt i många frågor är rakt av kontrabiblisk och kulturkramande, och då hjälper det inte att vissa av dina präster och kommunikatörer är vettiga kristna med en hög syn på Bibeln.

Det som verkligen fick bägaren att rinna över var när du nyligen, genom din ekumenikchef på kyrkokansliet i Uppsala, lät meddela att uppfattningen att Jesus inte är den enda vägen till Gud är en uppfattning som ryms i dig. Det, Svenska kyrkan, visar med önskvärd tydlighet hur illa ställt det är med dig.

Därför, Svenska kyrkan, har jag idag postat ett brev till dig där jag formellt begär utträde.