Efter fredagens vidriga terrorattentat i Paris har vissa ledarskribenter skyndat sig att påtala att det inte finns någon koppling till religion.

Olle Lönnaeus skriver:

Ett krig pågår. Men det är inte – som mörka krafter påstår - ett krig mellan religioner eller mellan nord och syd.

Utan ett krig mellan oss som tror på demokratin och det öppna samhället – och dem som vill förgöra det.

Karin Pettersson skriver:

Och ja, det som sker nu är ett krig. Men inte mellan religioner som vissa vill få det till. Utan mellan värderingar.

Att detta påtalas bottnar naturligtvis i att man vill positionera sig själv så långt bort som möjligt från att säga att Islam tenderar att generera den här typen av händelser. Oavsett hur det ligger till när det gäller det senare så menar jag att ledarskribenternas formuleringar inte bara avslöjar deras islamofobifobi, utan också en viss typ av västerländsk syn på religion som reducerar den till något privat, subjektivt och kroppslöst.

Det tycks som att religion i den här kontexten per definition antas vara frikopplad från moraliska värderingar, politiska ambitioner och annat som i större utsträckning påverkar en människas handlande i världen. Därför blir det nu pågående "kriget" med nödvändighet frikopplat från religion, trots att terroristerna själva i allra högsta grad hänvisar till en övernaturlig entitet och gör anspråk på att agera som sanna utövare av Islam.

Oberoende av huruvida det sistnämnda anspråket är korrekt eller inte (vilket ligger utanför den här textens omfång), så blir det patetiskt att påstå att religion inte har med saken att göra om man utgår ifrån en definition av religionsbegreppet som trivialt utesluter detta. Det är lika intressant som att säga att en cirkel inte har några hörn. Med ett så tillplattat religionsbegrepp blir det inte särskilt intressant att diskutera religion överhuvudtaget.

Enligt min mening kan vi lika gärna skrota religionsbegreppet helt och hållet. Begreppet tillför inget av värde utan utgör snarast ett hinder för meningsfulla samtal mellan de som tror respektive inte tror på Gud. Genom att den ena partens trosföreställningar etiketteras som "religion" så betraktas dessa automatiskt som intellektuellt tveksamma i vår kultur, även om det är så att dennes trosföreställningar egentligen inte skiljer sig från den andra partens trosföreställningar på något intellektuellt demeriterande sätt.

Även om den specifika ateistens trosföreställningar vilar på svajigare grunder än vad den specifika teistens trosföreställningar gör, så ger religionsetiketten i vår kultur ändå ateisten ett sken av intellektuellt övertag, vilket leder till att brottningen med de verkligt relevanta frågorna ofta uteblir, och livsåskådningarnas respektive intellektuella meriter lämnas obeaktade.

Sedan har vi det faktum att det inte finns någon heltäckande, allmänt accepterad definition av religionsbegreppet. Varför ska vi envisas med att använda ett begrepp vars betydelse vi inte är överens om?