Ska staten lägga sig i människors relationer? Jag menar att den enskilde individen ska vara fri att göra vad han/hon vill så länge det inte skadar någon annan människa eller skadar samhället som sådant. Detta är knappast en kontroversiell åsikt. Tvärtom tror jag ganska många delar den.

En konsekvens av detta är att staten inte ska lägga sig i vad vuxna människor gör i sina egna sovrum eller vilka sorters relationer samma kategori människor är delaktiga i.

Varför skulle staten lägga sig i det? Varför skulle staten t.ex. uppmuntra och främja vissa sorters relationer? Det bör generellt sett inte ligga i statens intresse att lägga sig i sådant, och eventuella undantag måste motiveras på ett adekvat sätt.

Finns det några undantag då? Jo, det finns en typ av relationer som staten har orsak att lägga sig i. Det är relationer som till sin karaktär tenderar att generera nya mänskliga individer. Alltså: den sexuella relationen mellan man och kvinna (notera att jag här använder termen ‘sexuell’ i dess vidaste bemärkelse, jag syftar alltså på man-kvinna-relationer som är ”mer” än bara ”vanlig vänskap”). Här har staten orsak att lägga sig i.

De nya mänskliga individerna (barnen) ska ges så goda förutsättningar som möjligt att växa upp till välmående och välfungerande samhällsmedborgare. För detta är den naturliga kontakten med båda föräldrarna en viktig ingrediens. Det är också viktigt att båda föräldrarna tar ansvar för barnens uppfostran, som ju inte på något sätt är en automatisk process. Att föräldrarnas relation fortgår under barnens uppväxt och håller god kvalitet är också en viktig del i att barnen ska få så goda förutsättningar som möjligt.

Eftersom det ligger i statens intresse att nya mänskliga individer ska ges så goda förutsättningar som möjligt att växa upp till välmående och välfungerande samhällsmedborgare, så ligger det också i statens intresse att värna om och privilegiera de relationer som till sin karaktär tenderar att generera nya mänskliga individer, och verka för att dessa relationer håller den kvalitet som ger de bästa förutsättningarna för de nya individerna.

Det traditionella äktenskapet, med dess av staten givna privilegier, är ett medel för staten att uppmuntra stabiliteten och andra kvaliteter hos de relationer, som till sin karaktär tenderar att generera nya mänskliga individer, i syfte att dessa nya individer ska ges så goda förutsättningar som möjligt att växa upp till välmående och välfungerande samhällsmedborgare. Någon annan rimlig orsak för staten att privilegiera vissa typer av relationer existerar inte. Grundregeln är att staten inte ska lägga sig i människors relationer.

Äktenskapet är alltså inte på något sätt, eller bör åtminstone inte vara, sett ur statens perspektiv, ett sätt för vuxna människor att ”få sin kärlek erkänd av staten” eller dylikt. Staten ska inte syssla med sentimentalt krimskrams. Och grundregeln är att staten inte ska lägga sig i människors relationer.

Vad det här får för konsekvenser för samkönade äktenskap, det bör vara uppenbart. Samkönade relationer är inte relationer som till sin karaktär tenderar att generera nya mänskliga individer. Det är ett faktum. Och därför har staten ingen orsak att lägga sig i den typen av relationer.