Det har förmodligen alltid funnits folk som har menat sig leva i ”den yttersta tiden” och motiverat detta med tolkningar av Uppenbarelseboken. Många saker har pekats ut som ”vilddjurets märke”. På 80-talet var det streckkoder. Idag är det RFID-chip som gäller.
Flammor är en enligt egen utsago en ”profetisk tidsskrift” och på deras hemsida kan man läsa alla möjliga saker relaterade till ämnet. Man skriver bland annat:
De elektroniska penningtransaktionerna med olika betalkort kommer att ersättas med chip som injiceras under huden på pannan eller handen. Chip för sådana transaktioner har redan börjat användas.
[...]
Vi har alltså sett detta med egna ögon. Tidigare har vi sett i det profetiska ordet att det skulle bli så. Det borde inte vara svårt att tro på detta nu!
Vad ska jag tro på? Att man kan placera ett chip under huden och använda detta som identifikation vid betalning? Visst. Det har jag vetat länge. Det är ingalunda några nyheter. Men vad har det med det ”profetiska ordet” att göra? Står det i Bibeln att man kommer att placera chip under huden i identifikationssyfte? Nej, det gör det inte.
”Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” (Upp 13:15-17)
Jag drar följande slutsatser utifrån ovanstående:
- Alla som vägrar tillbe vilddjuret avrättas och de som inte vägrar blir på något sätt märkta med vilddjurets namn eller namnets tal (number).
- Endast de som har tillbett vilddjuret och således också mottagit märket kommer att tillåtas handla.
- Man kan inte ”råka” få på sig märket utan att tillbe vilddjuret.
Märket är alltså av religiös natur, ett tecken på tillbedjan av vilddjuret. Ingenstans antyds det att märket skulle vara av teknisk natur, att det skulle vara ett nödvändigt verktyg för att kunna handla.
De som propagerar för att märket är ett RFID-chip har förmodligen inte förstått vad ett sådant chip egentligen är för något. En RFID-tag placerar man på något för att man vill kunna identifiera detta något. Identifikationen görs genom att chippet tilldelas en identifikationsnyckel som sedan i sin tur är kopplad till någonting annat, till exempel en produkt i en databas.
Man kan (något förenklat) säga att en RFID-tag är en streckkod som kan avläsas via radio (inom en viss radie, vanligtvis någon decimeter) istället för optik. Mycket mer än så är det inte. Så när man pratar om att ”handla med hjälp av chip under huden” eller liknande, då finns det viss risk för att man inte har förstått hur elektroniska transaktioner går till.
Visst går det alldeles utmärkt att utforma betallösningar med RFID-taggar som identifikationsmedel, men själva transaktionen går till precis som med vanliga betalkort (chippet ersätter magnetremsan): Magnetremsan på kortet innehåller en identifikationsnyckel som är knuten till ett visst bankkonto eller kreditkonto. Kortet används endast för att ta reda på vilket konto som ska belastas och har inget med själva transaktionen att göra.
Idag används mestadels magnetremsor för betal- och medlemsidentifikation. Och det beror förmodligen mest på att det är den standard som hunnit etablera sig. För 20 år sedan hade nämligen varken chip- (både RFID och vanliga) eller biometribaserade lösningar hunnit speciellt långt i utveckligen.
Nu är det dock möjligt att använda biometri för identifiering, fingeravtryck till exempel. Och biometri är långt mycket säkarare än ett chip under huden. Ett chip kan programmeras om, det kan inte biometriska data. Varför denna teknik inte kommer på tal i sammanhanget betalidentifikation, åtminstone inte offentligt, det är sannolikt på grund av att den anses vara långt mer integritetskränkande än chip. Ett chip är externt medans biometri är en ovilkorlig del av den du är.
Min poäng med ovanstående är: Man behöver inte använda chip för att kunna identifiera en människa. Identifieringen kan med lätthet göras med parametrar i och på människans egen kropp. Och vem skulle säga att fingeravtrycket är vilddjurets märke?
Det ter sig ytterst ossanolikt att ett identifikationsmedel skulle vara märket. Speciellt när märket verkar vara av religiös natur. Däremot så skulle ett identifikationsmedel, oavsett av vilken typ, mycket väl kunna användas av antikrist för att hålla reda på vilka som har tillbett vilddjuret och mottagit märket och inte. Men detta är lite av en annan historia och inte orsak nog att måla ut ett visst identifikationsmedel som vilddjurets märke.
Jag ogillar kraftigt tanken på kontrollsamhället, men om ett sådant blir verklighet, det beror mer på den politiska utvecklingen än den tekniska.
Tankar?
Vill du säga något om innehållet i texten ovan? Då är det fritt fram att kontakta mig på valfritt sätt.
Prenumerera
Vill du har ett mail i samband med att en ny text publiceras? Klicka här.