Jag brukar inte bry mig om så kallade upprop. Och jag har hittills inte brytt mig om Bevara äktenskapet-uppropet. Jag antar att det beror på min något pessimistiska inställning till dylika saker. Ett namn på en lista gör väl ingen skillnad, eller?

Men nu har jag faktiskt skrivit på. Efter att ha läst en massa irrationella, ogenomtänkta och rent av riktigt dumma kommentarer angående affischkampanjen på tunnelbanan kunde jag inte låta bli.

Jerry Adbo, RFSL, säger t.ex. att det är ”osmakligt” och att det är ”förskräckligt att den här typen av kampanj tillåts i det offentliga rummet.” Och ett antal bloggare har också, med några glädjande utantag, förfasat sig med samma entuiasm. Ni vet, Sverige är ju ett demokratiskt och fritt land, och därför ska minsann bara vissa åsikter tillåtas!

Affischerna innehåller texten ”Bevara äktenskapet” samt ”Mamma Pappa Barn”, vilket naturligtvis är oerhört stötande! När jag själv upptäckte att mina förändrar var just mamma och pappa, då höll jag på att bryta ihop. Det kan väl ändå inte finnas en naturlig biologisk koppling mellan mamma, pappa och barn? Vi borde i så fall lagstifta bort den med detsamma!

Vi borde åtminstone inte ge något särskilt stöd åt en sådan familjeform. Och det faktum att barn mår bäst av att växa upp i en familj med en mamma och en pappa, det kan vi säkert mörka med hjälp av lite lobbande. Den politiska korrekhetens magi är ju lyckligtvis stark i Sverige!

Förhoppningsvis är ironin i styckena ovan lättidentifierad. Och förhoppningsvis förstår man min poäng: Det är makabert att någon, genom att utnyttja yttrandefriheten, uttrycker sin upprördhet över att andra får utnyttja samma yttrandefrihet. Yttrandefriheten är uppenbarligen bra… när den gynnar RFSL:s syften! Annars är den tydligen inte mycket att ha, för det är ju trots allt ”förskräckligt att den här typen av kampanj tillåts i det offentliga rummet.”

Man kan lätt frestas till att spekulera i hur rationellt en sådan människas tänkande egentligen är. Men oavsett hur det står till med den saken så är det helt klart att alla ska ha samma yttrandefrihet – inte bara de som tycker rätt.

Det är vidare fantastiskt märkligt att de som skriker mest om tolerans verkar vara de som är minst toleranta. Samma princip verkar gälla även där: tolerans är bra när det gynnar mina egna syften, inte annars.