Jag citerade i föregående inlägg ett par rader från bloggen Sagor från livbåten (”Att universums egenskaper är som gjorda för intelligent liv kan ju antingen bero på …”). Att de exemplifierande meningarna kom från den bloggen var dock inte en del av min poäng. Mitt inlägg skrevs inte ens med den nämnda bloggens skribent inräknad i den tänkta målgruppen.

Han har dock, trevligt nog och i vilket fall som helst, reagerat på mitt inlägg. Det är egentligen inte mycket jag känner att jag behöver kommentera, men några saker vill jag ändå ta upp. Läs gärna hela reaktionen innan du läser vidare.

Allt som här sägs är redan sagt, tänkt och skrivet av fysiker, men med den skillnaden att de är ödmjuka nog inför våra möjligheter att förstå universum att de inte drar den självsäkra slutsatsen att det finns en designer. Fysiken bygger istället en teori som omfattar vad man uppfattar som alla möjliga förklaringsmodeller för de vi observerar – designern är endast en av dessa.

Här, i den första meningen, finns ett intressant antagande: Slutsatsen (som jag f.ö. inte vill kalla självsäker) att det finns en designer baseras på bristande kunskap om universum.

Detta antagande vill jag gärna se motiverat. Exakt vilken kunskap är det som saknas som, om den fanns, skulle vederlägga designhypotesen? Den frågan kan förstås inte besvaras med annat än spekulationer. Vidare så är det ju faktiskt inte det vi inte vet som pekar mot designhypotesen. Det är tvärtom det vi faktiskt vet som, enligt min mening, pekar ditåt; det är vår kunskap om universum (och om livet) som gör att vi förstår hur ytterligt osannolikt det är att universum av en slump skulle bestyckas med alla de livsnödvändiga parametrarna.

När jag reflekterar över dessa saker, då är det, menar jag, rimligt att jag utgår ifrån det vi vet om universum just nu – och inte vad vi eventuellt vet om 10, 50 eller 100 år. Och om jag då kommer fram till att designhypotesen utgör den bästa förklaringen, då menar jag att jag med rätta kan ta ställning för denna, oberoende av hur många alternativa hypoteser det finns.

Enligt min mening gör de troende som söker en designer ett grundläggande misstag. De försöker använda vetenskaplig teori till att bevisa något de redan är övertygade om (Guds existens) istället för till att försöka förstå världen.

Resonemanget kan vändas åt andra hållet: Enligt min mening gör de icke-troende som söker en naturalistisk förklaring ett grundläggande misstag. De försöker använda en vetenskaplig teori till att bevisa något de redan är övertygade om (Guds icke-existens) istället för att försöka förstå världen.

När vi närmar oss dessa frågor (och alla andra frågor för den delen) så kommer vi alla från ett visst perspektiv. Ingen är neutral. Detta behöver dock inte utgöra ett problem för den som har en öppen och sanningsprioriterande inställning. Jag vill påstå att den som löper störst risk för att drabbas av ”Som man ropar får man svar”-fenomenet, det är den som tror sig vara neutral.

Jag är – även om det kanske kan låta självsäkert – inte en av dem som tror sig vara neutrala. Jag vet att jag inte är neutral i den här frågan – jag tror ju att Gud existerar. Jag är dock inte mer icke-neutral än någon annan – och min icke-neutralitet omintetgör inte min förmåga att resonera logiskt kring frågan om vad som bäst förklarar universums ursprung och beskaffenhet.

Till sist vill jag säga något om David Deutsch-citatet.

Vad gäller det första stycket så förutsätter det att designerns finjustering behöver en förklaring. Men vad jag kan se är det bara entiteter som har börjat existera, och som hade kunnat vara annorlunda beskaffade, som behöver en förklaring för sin finjustering. Gud finns inte i den kategorin. Dessutom kan man också invända med att det är skillnad på ett finjusterat universum och en idé om detta finjusterade universum, existerande i Guds medvetande. Det ter sig, åtminstone för mig, ganska uppenbart att en idé som denna (ett universum ämnat att hysa liv) kan förklaras med att den har sin källa i entitetens, i det här fallet Guds, intelligens. (Nej, Gud behöver inte en bakomliggande orsak till sin existens, eftersom att Gud inte har börjat existera.)

Vad gäller det andra stycket, så är argumentet från universums finjustering, som jag redan varit inne på ovan, inte ”baserat på att vår nuvarande vetenskapliga förklaring innehåller fel eller är otillräcklig”. Vad gäller att ”övernaturliga förklaringar alltid är tomma förklaringar” så är den motivering som ges inte tillräcklig. Motiveringen är kort och gott att sådana förklaringar alltid fungerar – men om de alltid fungerar, då kan de omöjligt vara tomma (en tom förklaring fungerar inte). Vill man visa att en hänvisning till något övernaturligt alltid är en ”tom förklaring”, oavsett vad, då får man göra mer än vad som görs i citatet.