Synd


Hittade 7 objekt med den taggen

Gud är Gud, inte du

Vi har många potentiella gudar (i funktionell betydelse; de saker som är viktigast i våra liv). Pengar, sex och makt är tre klassiska sådana. I vår kultur tror jag dock att den största guden är autonomin; det viktigaste i många människors liv är att bestämma själva. I slutändan måste man bara kunna säga det Frank Sinatra sjunger i individualismens nationalsång: I did it my way.

Vi är därför ytterst skeptiska mot auktoriteter. Ingen ska komma och säga hur jag ska leva mitt liv. Vi kan gå med på vissa undantag, som svensk lagstiftning, men på områden som inte regleras av svensk lag ska ingen komma och säga hur jag bör handla. Jag bestämmer minsann själv!

Det här påverkar naturligtvis hur vi (som kallar oss kristna) ser på och förhåller oss till Gud. I värsta fall blir det så att Gud måste uppfylla våra kravlistor för att vara acceptabel. …

Läs mer

Livet är ingen transportsträcka

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det kristna hoppet inte är himlen (förstått som något icke-fysiskt), utan uppståndelsen (den fysiska kroppens uppståndelse). Jag nämnde då också att tanken på livet efter detta som något icke-fysiskt ofta går hand i hand med en felaktig föreställning om det mänskliga och det fysiska som någonting dåligt. Jag tänkte nu kort spinna vidare på detta.

Föreställningen om det fysiska eller mänskliga som något dåligt och himlen som den slutgiltiga befrielsen från detta är inte en kristen föreställning, utan en gnostisk. Ändå tycks den vara relativt vanlig bland kristna, vilket kan yttra sig i alltifrån en tveksam hållning gentemot njutning, till likgiltighet i miljöfrågor. (Liksom, vi ska ju ändå lämna den här världen för gott, så varför bry sig om gifter i havet?)

Att Gud blev människa i Jesus från Nasaret, det tänker jag att varenda kristen bör ha koll på. Det tillhör …

Läs mer

En världsbild som underminerar kristen tro - del 2: Moralisk relativism

Föregående inlägg handlade om sanningsrelativism. Följande kommer att handla om en annan form av relativism: moralisk relativism (också kallad "värderelativism"). Fullskalig sanningsrelativism implicerar moralisk relativism, men moralisk relativism förutsätter inte sanningsrelativism, vilket är mitt skäl för att diskutera denna världsbildsingrediens separat.

Moralisk relativism innebär kortfattat att det inte finns några objektiva eller universella moraliska värden, utan att moraliska värden (och inte endast uppfattningarna om dessa värden) varierar mellan olika personer, grupper och kulturer. En person, grupp eller kultur hävdar att det är moraliskt orätt att stjäla, en annan hävdar att det är inte är moraliskt orätt att stjäla, men det finns ingen objektiv måttstock som avgör denna eller andra handlingars moraliska status.

Min uppfattning är att konsekvent, fullskalig moralisk relativism är ovanlig. Det finns många som uttrycker ett bejakande av moralisk relativism, men som i praktiken agerar som om det existerar objektiva och universella moraliska värden. Exempelvis när …

Läs mer

Det är inte hybris att säga att något är synd

Jag vill kort kommentera en företeelse i debatter och diskussioner med vissa teologiska och moraliska beröringspunkter, nu senast exemplifierad i den debatt som tagit fart efter årets mest reaktionsgenererande debattartikel i Dagen.

(Vad jag tycker om den aktuella debattartikeln ligger utanför scopet för det jag tänker skriva om nu.)

Anta att en person (P) påstår att en viss handling (H) inte är förenlig med Guds vilja, vilket, om det är korrekt, innebär att handlingen i fråga är moraliskt orätt och ett uttryck för det vi kallar synd. Anta också att P vidare hävdar att H är en indikator på att den människa som utför H är en syndare som därför (för att hon är en syndare) förtjänar Guds dom.

Det som nu händer är att P anklagas för att förfäkta ståndpunkten att alla som inte lever upp till just P's uppfattning om …

Läs mer

Kristen sexualmoral och elefanten i rummet

Innan jag kommer till det jag tänkte skriva om nu är det på sin plats med lite snabb bakgrundsinformation för den som inte är en frekvent läsare av EFS tidning Budbäraren.

I förra numret fanns en insändare av två präster i Oscars församling med rubriken ”Tryggt för unga i Salt?”. De efterfrågande någon sorts garanti för att Salt (EFS barn- och ungdomsorganisation) inte har en klassiskt kristen syn i sexualmoraliska frågor. Salts generalsekreterare respektive ordförande svarade i samma nummer. (Det finns mycket som skulle kunna sägas om innehållet i speciellt den förstnämnda insändaren, men det här är tänkt att handla om något annat, så jag lämnar det mesta osagt.)

I det senaste numret av EFS tidning Budbäraren återkommer prästerna i Oscars församling och efterfrågar tydliga svar på vilka värderingar som verksamheten grundar sig på ”när det handlar om homo-, bi- och transsexuella personer”. De ställer frågan om Salt har …

Läs mer

Den lutherska frälsningsparadoxen, Rosenius och synergism

I luthersk teologi finns ett antal paradoxer, ett antal lärosatser som tycks vara oförenliga. Man menar att man från bibeltexten direkt kan härleda vissa lärosatser: A, B och C. När A och B tycks implicera icke-C så håller man ändå fast vid A, B och C, och menar att det är det människans begränsade eller ”förmörkade” förnuft som felaktigt betraktar A, B och C som oförenliga.

Jag ska direkt erkänna att jag har problem med detta förhållningssätt. En paradox är per definition en skenbar motsägelse. Om något tycks vara logiskt motsägelsefullt så kan man inte med rätta kalla det paradox utan att visa att det inte föreligger en verklig motsägelse. Det räcker, enligt min mening, inte med att endast hänvisa till det mänskliga förnuftets begränsningar när man framhåller ett antal till synes oförenliga lärosatser. Då skulle man kunna komma undan med vad som helst.

Det är inte heller …

Läs mer

Nådens obehagliga(?) implikationer

Nåd är ett centralt begrepp i kristen tro, men vad betyder det egentligen? Ibland hör jag märkliga uttalanden som tycks bygga på en haltande förståelse av vad det betyder att den troende blir räddad av nåd. Det kan förstås vara jag som är ute och cyklar och i så fall hoppas jag att någon korrigerar mig så snabbt det bara går. Förståelsen av vad det betyder att den troende blir räddad av nåd verkar nämligen ha konsekvenser som sträcker sig långt in i andra teologiska frågor.

Ibland hör jag påståenden i stil med ”Om Gud inte räddar oss, då är Gud inte god!” eller ”Om Gud inte räddar alla människor, då är Gud orättvis!” Jag vill påstå att dessa – och liknande påståenden – inte går att förena med nåden. Varför? Helt enkelt därför att om Gud på något sätt är ålagd att rädda oss, om Gud är skyldig …

Läs mer