Nabeel Qureshi (1983-2017) förlorade igår den drygt ett år långa kampen mot cancern. Många har redan skrivit om det, så poängen med den här texten är inte att informera. Inte heller är poängen att formulera några översentimentala fraser om en person jag inte kände personligen. Men efter att ha följt Nabeel's vloggande under det senaste året så berörde nyheten om hans bortgång mig mer än väntat. Hans bortgång väcker både sorg och en del frågor.

Jag skriver detta under en konferensresa i Frankrike (kontrasten mellan de festligheter som erbjuds här och den mer bistra delen av verkligheten som detta påminner om framstår förresten som väldigt stor), så det blir inte långt. Utöver en känsla av sorg så aktualiserar Nabeel's bortgång också följande tre insikter hos mig:

(1) Vi som tror på Jesus är inte förskonade från de destruktiva krafter som härjar i den här världen.

(2) Att någon, eller många, ber till Gud om att Gud ska ingripa och rädda någon från en sjukdom garanterar inte att Gud kommer att agera på det önskade sättet (Gud är ingen maskin som man "stoppar in" böner i och sedan på ett mekaniskt vis får sina böner besvarade av).

(3) Vi behöver en sund teologi som har resurser att hantera (1) och (2) utan varken skygglappar eller antikarismatik.

Jag får sannolikt anledning att återkomma.