Logografen har svaratmitt inlägg om värdesubjektivism. Läs gärna hans svar innan du läser vidare.

Det var den självutnämnda apologeten Andreas på bloggen My Enemy som till min intellektuella hungers stora sorg bestämde sig för att bemöta mina argument. Och på ett ganska raffinerat och uppbyggligt vis därtill. Jag kan redan efter detta ringa antal rader förtälja att argumenten som anförts emot mina är inkorrekta och sålunda behöver ingen av mina sympatisörer känna oro.

Jag är alltså självutnämnd apologet? Tja, jag antar att det beror på vad man menar när man säger ‘apologet’. Själv skulle jag nog säga att en apologet är någon som sysslar med att försvara tron (i det här fallet kristen tro) och således är alla som sysslar med trons försvar per definition apologeter. Utifrån detta har jag svårt att se vad frasen ”självutnämnda apologeten” har för funktion i det citerade stycket ovan. Jag är inte mer självutnämnd apologet än vad jag är självutnämnd pitebo.

Vad gäller argumenten så återstår det att se huruvida mina argument har raserats eller inte.

Andreas försöker inledningsvis förklara att jag redogjort argumentet för ateister på ett för teisten missvisande sätt. Jag nämnde att teister tenderar att undra varför ateister ska handla efter en moralisk praxis om de inte är av trosföreställningen att det finns en objektiv sådan grundad i Gud. Enligt Andreas bör det istället stå att teister ifrågasätter ateistens skäl att bry sig om den korrekta moraliska praxisen, det vill säga den objektiva och Gudsgrundade moralen. Han antar alltså redan från början, utan att ha argumenterat för saken, att det existerar en korrekt, till skillnad från inkorrekt, moral i naturen – eller vad Andreas hade kallat skapelsen – som sådan och inte som blott en intersubjektiv konvention.

Det här borde inte behöva nämnas, men jag antar inget annat än att invändningen från teister angående ateisters moral inte består i påståendet att ateister saknar värderingar, utan snarare i att ateister har – med teistens mått mätt – felaktiga värderingar. Huruvida teistens invändning är korrekt i sig eller inte, det är irrelevant. Här handlar det om hur den ser ut.

Detta bygger tyvärr på ett missförstånd som är vanligt, och det är beklagligt Andreas nämner det då jag i texten Andreas argumenterar emot tydligt understryker varför det är ett missförstånd.

Om man läser stycket jag skrev, som citatet ovan syftar på, i sitt sammanhang så är jag övertygad om att man ser att jag inte missförstår något i stycket jag refererar till i mitt tidigare inlägg.

Logografen skriver att ateister minsann är lika moraliska som troende därför att en ateist tycker likadant om mord, stöld och lögn som en troende. Att tolka detta som att ateister påstås vara moraliska därför att de delar vissa moraliska uppfattningar med en troende är inte alls långsökt. Men om det är åsikten om dessa saker som gör ateisten och värdesubjektivisten moralisk, samtidigt som värdesubjektivismen innebär att vad som är moraliskt endast ligger i betraktarens öga, då uppstår en motsägelse. Om värdesubjektivismen är sann, då finns det ingen objektiv måttstock att jämföra med och således kan inte värdesubjektivisten sägas vara moralisk på basis av att denne ger uttryck för vissa moralrelaterade åsikter.

Detta är bakgrunden till min fråga: Om man anammar värdesubjektivism och håller för sant att vad som är moraliskt endast definieras av individen, vad menas då med att “anklagelsen att ateister inte är moraliska är falsk”? Vad är det då ateister inte inte är (notera dubbelnegationen)?

En värdesubjektivists subjektiva uppfattning om Moder Teresa kan därmed vara att hon är mer moralisk än en mördare eller att mördare i allmänhet är omoraliska och onda. Det Andreas uppenbarligen ger sken av att mena är sålunda falskt: subjektivister med avseende på moral är inte av den moraliska uppfattningen att det inte råder någon moralisk skillnad på Moder Teresa och en mördare annat än deras fysikaliska karaktär.

Jag påstår inte att värdesubjektivisten saknar uppfattning i frågan om Moder Teresa och sexmördaren. Värdesubjektivisten kan givetvis anse att den senare agerar på ett moraliskt inkorrekt sätt.

Min poäng är att sexmördaren kan kalla sig moralisk om han agerar utifrån sin egen moraluppfattning. Något annat, som avgör huruvida han är moralisk eller inte, finns inte. Någon kan givetvis anse att hans moraluppfattning är inkorrekt, men det är (givet att värdesubjektivismen är sann) likställt med att föredra vaniljglass framför choklad.

Som jag skrev, alla som handlar efter egen rättsuppfattning är ju moraliska givet att värdesubjektivismen är sann. Om Logografen inte håller med om detta, då vill jag veta på vilka grunder han kallar sig moralisk?

Rättsuppfattning innebär definitionsmässigt att man är av uppfattningen att vissa beteenden och handlingar inte är acceptabla. Att anse att det rent objektivt inte existerar några korrekta eller inkorrekta tillstånd i naturen innebär inte att man saknar sådana uppfattningar.

Ja, men frågan var inte huruvida man kan ha uppfattningar om vilka beteenden som är oacceptabla eller inte. Frågan var på vilka grunder man straffar en brottsling, givet att det inte finns något objektivt moraliskt fel i dennes handlingar. Varför ska han straffas, men inte jag?