Det är dags att säga det rakt ut. Många har visserligen redan goda skäl att anta att så är fallet, speciellt de som känner mig eller frekvent läser mina texter. Men här kommer det i alla fall:

Jag är en konservativ kristen moralist.

Så. Där har ni det. För er som vill åsiktsregistrera mig mer i detalj så följer här nedan en mer detaljerad beskrivning:

(1) Jag håller för sant att de skrifter som finns samlade i Bibeln sanningsenligt beskriver (bland annat) Gud, Guds vilja, människan, människans moraliska skuld, människans separation från Gud, och inte minst Guds människoblivande och försonande av människans skuld, i Jesus, på korset, samt hur en människa får del av denna försoning.

(2) Jag håller också för sant att det goda har sin grund i Guds natur och att människans moraliska plikter har sin grund i Guds uttalade vilja.

(3) Jag håller dessutom för sant att en människas handlingar bör vara i samstämmighet med moraliska principer, vilket gör mig till moralist. Detta är förstås (även om det tycks för svårt att begripa för de som använder ordet som ett skällsord) tämligen trivialt, eftersom att moral per definition handlar om hur man bör handla.

(Skulle det möjligen vara så att man inte bör handla som man bör handla? Nej, just det.)

Allt detta innebär alltså att min världsbild frontalkrockar med många idéer som predikas av de som i vår kultur håller i megafonerna. Mina uppfattningar i diverse frågor är med andra ord inte särskilt "politiskt korrekta" - och jag kunde inte bry mig mindre.

Jag hyser vidare inga föreställningar om att någon, vars världsbild omedvetet formats av den västerländska kulturens megafonbärare, skulle reagera med så mycket annat än spontan indignation över att "det fortfarande, år 2015, finns konservativa kristna". (Som om nu kalenderåret på något magiskt vis skulle innehålla inbakade normer för hur sakernas tillstånd borde vara.)

Det är för övrigt intressant hur många som förkastar kristen tro med, i bästa fall, en mycket bristfällig kunskap om dess innehåll, och utan att ha läst en enda bok av den kristna trons främsta försvarare. Detta samtidigt som de vill ge sken av deras egen intellektuella förträfflighet. Jag vet att detta inte gäller alla, men det gäller helt klart de allra flesta jag möter som gärna skyltar med sin icke-religiositet och slänger ur sig raljerande kommentarer om kristna.

Oavsett hur det står till med den stora massan konservativa kristna så råkar det vara så att just detta exemplar högaktar noggrant tänkande och är öppen för att ändra sina försanthållanden om skäl att göra detta dyker upp. Då krävs emellertid mer än några intellektuellt undermåliga punchlines från en framgooglad internetateist (eller från en brittisk biolog som fått för sig att han är religionsfilosofiskt sakkunnig).

Om någon vill pröva sina tankar kring kristen tro, Guds existens, eller något relaterat, så diskuterar jag gärna dylika ting tillsammans med måttliga mängder kvalitétsöl. Kaffe fungerar också bra. Eller mail, om geografin inte tillåter något av de två förstnämnda alternativen.