Jag höll ett föredrag på Livskraft Polar igår och talade under rubriken "Kan man tågluffa till Island?" om relativism, sanning, synd, dom, himmel, helvete, omvändelse, nåd och förlåtelse.

Det tog som vanligt längre tid än jag hade tänkt att säga det jag ville säga, så jag hann bara med två frågor efteråt (och knappt det). Jag vill inte lämna frågor hängande i luften, så jag besvarar därför frågorna skriftligt nedan.

Frågorna samlades in via sms, så jag tar mig frihet att parafrasera vissa frågor för att förtydliga hur jag tolkar frågan och vilken frågeställning jag besvarar.

Om du som ställde en fråga inte tycker att jag besvarar rätt frågeställning, eller om du inte ställde en fråga men vill göra det nu i efterhand, då är det fritt fram att skicka ett mail till andreas@troochtankande.se.

Fråga: Vad är din syn på abort?

Alla människor har ett omistligt värde och rättigheter i kraft av att de är människor. Detta värde och dessa rättigheter har ingenting att göra med ålder, storlek, intelligens eller förmågor. Den organism som blir till vid konceptionen är en människa - inte en obetydlig "cellklump". Det innebär att det vid en graviditet inte finns en, utan två, människor att ta hänsyn till.

De skäl som anförs vid den stora majoriteten av alla aborter skulle inte accepteras som skäl att döda en människa i något annat sammanhang, och dessa skäl förvandlas inte till giltiga bara för att man kallar dödandet "abort".

(Klicka här om du vill läsa fler saker jag har skrivit om abort.)

Fråga: Såklart Gud vill att vi ska reproducera, men tror du inte att detta är mindre nödvändigt i dagens samhälle? Därmed borde homosexualitet idag inte vara till samma grad dåligt som de var förr i tiden.

Till att börja med så har jag inte kommenterat sexuella läggningar överhuvudtaget. Det jag har sagt är att synen på sex är det kanske tydligaste exemplet där idéer och värderingar i vår kultur (ha sex med vem du vill, när du vill, så länge båda är med på det, inte är nära släkt och är äldre än 15 år) krockar med Bibeln (sex hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna).

Om sex utanför äktenskapet mellan man och kvinna är synd och moraliskt orätt för att det strider mot Guds moraliska vilja, då är det så oberoende av vad vi tycker och tänker om det. Gud är inte underställd oss - vi är underställda Gud.

Att Gud nog hade vissa skäl att ge människan sexualmoraliska regler för länge länge sedan, för att människosläktet inte skulle dö ut (eller något sådant), och att vi nu är så många på jorden att dessa sexualmoraliska regler därför inte längre gäller, det är inget bra argument. Den bärande principen i ett sådant argument skulle, om den var giltig, potentiellt kunna användas för att dra slutsatsen att mord inte längre bör betraktas som moraliskt orätt eftersom att det numera finns så många människor på jorden.

Dessutom, om samkönat sex var moraliskt orätt tidigare, bara för att det inte bidrog till människosläktets utbredning, då bör rimligen celibat också ha förbjudits, vilket inte är fallet.

Det är överhuvudtaget ett misstag att tänka att Guds moraliska vilja är humanistisk. Dvs. att Guds moraliska vilja är centrerad kring vad vi ser och uppfattar som "bra" för oss, och att vi därför kan ignorera Guds moraliska vilja när vi inte ser att den är "bra" för oss. Ett sådant resonemang sätter människan i centrum och gör människan till måttstock och domare för vad som är rätt och fel. Det gör också Gud till en sorts kosmisk betjänt, vars uppgift är att passa upp oss människor så att vi får som vi vill. Men, åter igen, Gud är inte underställd oss - vi är underställda Gud.

Det sista innebär bland annat att Gud inte behöver förklara sig för oss. Det är vi som måste förklara oss inför Gud.

Säger man att kristen moral är "dömande" och "intolerant" på grund av dess sexualmoraliska innehåll så missar man elefanten i rummet. Anspråket är, som jag sa under föredraget, väldigt mycket radikalare än att någon syndar på det sexuella området: Vi syndar på alla områden. Vi är inte goda - vi är onda. Vi är från födseln fiender till Gud. Det är på grund av detta som vi är i desperat behov av Jesus! Och det gäller alla, oberoende av sexuella preferenser och erfarenheter.

Det här frontalkrockar givetvis totalt med dominerande idéer i vår kultur, där människan sätts i centrum och betraktas som det högsta som existerar.

Fråga: Borde vi inte bara följa det Jesus sa eftersom vi endast kan veta att hans ord var och är Guds?

Mitt svar är kortfattat att de skrifter vi har i Nya Testamentet är författade av personer som själva hade kontakt med Jesus eller av personer som kände sådana. Evangelierna berättar om Jesu liv, Apostlagärningarna om den tidiga kyrkan, och breven innehåller undervisning till församlingar på olika platser. Den undervisning som finns i NT representerar den undervisning som Jesus gav sina första, speciellt utvalda lärjungar (apostlarna), som dessa sedan gav vidare till andra.

När det gäller Gamla Testamentet så bekräftar Jesus själv dessa texter på olika sätt, bland annat genom att hänvisa till dem som auktoriteter.

Att Bibeln i sin helhet har det innehåll som Gud ville att den skulle ha, och att den därför är vår auktoritet i sin helhet, är möjligt genom att texten är inspirerad av den tredje personen i gudomen - Anden.

Fråga: Var det Gud som skapade ondskan? Ifall så, gjorde han detta med avsikt? Han borde ha vetat vad som skulle hända eftersom han vet allt, eller gick gränsen för Guds kunskap vid ondskans uppkomst?

Nej, Gud skapade inte ondskan. Allt som Gud skapade var gott. Gud har dock gett oss fri vilja. Vi är inte robotar. Det innebär och innebar möjligheten att handla mot Guds vilja och göra det onda.

Gud visste vad som skulle hända; att människan skulle vända honom ryggen, välja det onda och så vidare. Varför Gud ändå valde att skapa den här världen vet vi inte. Det är dock logiskt möjligt att alla världar som Gud hade kunnat skapa där varelser med fri vilja ingår, skulle inkludera att dessa varelser gjorde uppror mot Gud och valde det onda.

Att tvinga någon att frivilligt välja på ett visst sätt är en logisk omöjlighet - och Guds allmakt innebär inte att Gud kan göra det logiskt omöjliga. Hur en fri varelse använder sin fria vilja är därför inte upp till Gud - det är upp till den fria varelsen. Därför är det möjligt att ingen värld som inkluderar sådana varelser skulle vara en värld utan ondska. Och det är också möjligt att en värld med fria varelser är att föredra, även om den innehåller ett visst mått av ondska, för att exempelvis endast fria varelser kan uttrycka och erfara sann kärlek.

Hur det faktiskt förhåller sig med detta kan vi inte veta, men det är åtminstone möjligt att Gud har fullgoda skäl att skapa en värld som han vet kommer att innehålla ondska under en begränsad tidsperiod (Bibeln är tydlig med att Gud kommer att sätta ner foten så småningom). Därmed är existensen av ondska inget som motbevisar existensen av en allsmäktig och god Gud.

Fråga: Ska en handling dömas utifrån dess syfte, eller dess konsekvenser?

Om Bibeln hade varit en moralfilosofisk avhandling hade det antagligen varit enklare att besvara den frågan. Min uppfattning är att samlingen av de moraliska principer och utsagor som uttrycks i Bibeln inte låter sig kategoriseras rakt av varken på det ena eller andra sättet.

Det är ganska uppenbart att det inte bara är konsekvenser och yttre omständigheter som är intressanta. Det är ganska tydligt, exempelvis i Jesu så kallade bergspredikan. Samtidigt är jag inte beredd att säga att det bara handlar om syfte. Du kan exempelvis ha ett gott syfte, men din handling kan ändå klandras för att du exempelvis borde ha vetat bättre (om konsekvenserna är onda), eller för att handlingen helt enkelt bryter mot Guds uppenbarade moraliska vilja.

Det ska också sägas att vi nu rör oss på en detaljnivå som visserligen är intressant och relevant, men likväl ändå måste sägas vara sekundär i jämförelse med den mer övergripande insikten om att jag är en syndare och behöver Guds nåd, och att jag tar emot Guds nåd genom tron på Jesus.

Fråga: Kan man tro bokstavligt på allt som står i Bibeln? Hur vet man vad som är sanningen?

Det beror på vad man menar med "bokstavligt". Jesus säger exempelvis "jag sänder ut er som får mitt ibland vargar" (Matt 10:16). En bokstavlig tolkning av det skulle kunna innebära att vi ska bräka och gå på alla fyra i vargtäta områden. Det är dock uppenbart att det inte är det Jesus menar.

Bibeln innehåller olika typer av text/litteratur och om vi läser allt bokstavligt så missar vi det egentliga budskapet i texterna. Detta är dock inte samma sak som att budskapet i "mindre bokstavliga" texter är irrelevant och kan ignoreras. Den faktiska innebörden av exempelvis en poetisk skildring kan mycket väl vara viktigare än innebörden av en text som bör läsas "mer bokstavligt".

Fråga: Om någon som inte var kristen frågade dig varför du tror på Gud vad hade du svarat?

Det beror på vem som ställer frågan och i vilken situation den ställs, men jag skulle kanske säga att de ledtrådar jag hittills har stött på pekar i riktning mot att Gud existerar och att Jesus från Nasaret var (är) den han sa sig vara. Och att den kristna världsbilden är den världsbild som bäst förklarar min erfarenhet av att vara människa, inklusive existensen av ondska och det faktum att människan tveklöst har en dragning mot det onda. Jag skulle också säga något om min egen erfarenhet av Gud.

Jag skulle kunna presentera ett helt gäng argument för Guds existens, men jag skulle inte svara med att bara rada upp en kavalkad av argument i ansiktet på den som frågade. Jag skulle hellre samtala med personen i fråga och försöka förstå frågan bakom frågan. Det kanske skulle leda till en god diskussion om argumenten för och emot Guds existens och Jesu uppståndelse, men det skulle lika gärna kunna visa sig att det som hindrar personen i fråga från att söka Gud är något annat än intellektuella skäl.