Kristen tro i klassisk skepnad (vilken härefter kort och gott benämns ”kristen tro”) är kontroversiell idag. Inte minst när det kommer till dess moraliska dimension. Där är det vidare kanske främst frågor som berör sex, abort och människans status som syndare (och de konsekvenser detta får i mötet med en helig Gud) som är kontroversiella.
Detta är i sig inget jättekonstigt. Kristen tro frontalkrockar rejält med vår kultur på bland annat nyss nämnda punkter. För en typisk sekulariserad svensk ter sig den hållning som kristen tro har i nämnda frågor som rakt av oacceptabel. En sådan reaktion är dock inte bara psykologiskt begriplig, den är också rimlig. Varför då?
För att kristen tro och västerländsk sekulär humanism de facto bottnar i radikalt olika världsbilder och grundläggande filosofiska antaganden.
Så långt inga konstigheter. Konstigheterna dyker emellertid upp i form av vad som förenklat kan beskrivas som en hybridposition, där vår …
Christian Braw, docent i systematisk teologi, kritiserar Humanisterna i en debattartikel i Dagen med rubriken ”Humanisterna har ärlighetsproblem”. Braw har enligt min mening en del viktiga poänger, men hans text har också en del problem, inte minst vad gäller språklig precision (jag är exempelvis inte klar över huruvida Braw använder ordet ‘ärlig’ synonymt med ordet ‘konsekvent'; oavsett vilket så är det problematiskt).
Jag har emellertid inte tänkt diskutera Braws artikel mer ingående, utan det jag vill göra är att diskutera en specifik respons på Braws artikel. Först kan det dock vara lämpligt att citera Braw. I slutet av artikeln skriver han följande:
Det är ovanligt att ateister är konsekventa. Vissa av dem kan hävda människovärde och demokrati, företeelser som saknar all grund i en värld utan Gud, annat än som övertygelser. I ett evolutionistiskt sammanhang utgör de rent nonsens. Den störste av alla ateister, Friedrich Nietzsche, drog den konsekventa slutsatsen …