Antalet exempel på mindre lyckat tänkande kring abort och samvetsfrihet har inte varit få den senaste tiden. Här följer fem exempel:

1. Abortfrågan handlar om kvinnors rätt till sina kroppar!

Att abortfrågan handlar om att kvinnor har rätt till sina kroppar är en av de absolut mest frekvent upprepade försöken till argument för fri abort, men trots den frekventa upprepningen så är detta en intellektuellt ohederlig genväg förbi den egentliga frågan, vilken handlar om vad den entitet som dödas vid en abort är för något och vad den entiteten har för eventuella rättigheter.

Om den entitet som dödas vid en abort saknar det värde och de rättigheter som tillkommer människor, om den entiteten har samma moraliska status som till exempel en mygga, då är kvinnors rätt till sina kroppar ett rimligt argument - och jag känner inte till någon abortkritiker som skulle säga emot.

Om entiteten i fråga å andra sidan har det värde och de rättigheter som tillkommer människor, då blir situationen radikalt annorlunda. En människas rätt till den egna kroppen innebär liksom inte utan vidare rätten att döda en annan människa.

Jag rekommenderar att du läser det jag har skrivit tidigare om just abort och rätten till den egna kroppen.

2. Samvetsfrihet leder till osäkra aborter

Något som tycks förekomma ofta gällande samvetsfrihet är slippery slope-resonemang i stil med att vi inte kan tillåta samvetsfrihet eftersom att det skulle leda till illegala, osäkra aborter och att tusentals kvinnor skulle dö. Ungefär.

De debattörer/krönikörer och andra jag har läst som förfasar sig över den hemska samvetsfriheten, på grund av alla påstådda tragiska konsekvenser den skulle få, gör dock inga ansträngningar för att med sakliga argument visa att det ena skulle följa av det andra.

Jag misstänker att de till synes känslomotiverade slippery slope-resonemangen snarast bottnar i att abortkritiker tenderar att se samvetsfrihet som något positivt, som ett steg i rätt riktning. Och i och med det så har de som är positivt inställda till samvetsfrihet pressats in i en stor antiabortkonspiration, trots att det faktiskt är fullt möjligt att vara för nuvarande abortlagstiftning och samtidigt - hör och häpna - vara för samvetsfrihet.

3. En persons värderingar ska inte diktera villkoren för andra

Vissa har högljutt deklarerat att ingen ska komma och pracka på andra sina värderingar. Bortsett från det faktum att dessa själva försöker göra just det så är det inte detta som samvetsfrihet går ut på.

När det gäller samvetsfrihet så handlar det inte om att andra ska följa mina värderingar, utan om att jag ska kunna följa dem. Det handlar inte om att förbjuda någon annan att göra det jag själv inte kan göra (utan att agera i strid med mitt samvete), utan det handlar om att tillåta mig att slippa göra något som strider mot mitt samvete.

Ska vi ha samvetsfrihet? I så fall för vilka yrkesgrupper och i vilka situationer? Det kan vi diskutera, men låt oss slippa diskutera halmgubbar som att samvetsfrihet handlar om att låta den enskilde individens samvete diktera villkoren för andra.

Angående samvetsfrihet så är det kanske helt enkelt inte en jättebra grej att en person av exempelvis ekonomiska skäl (för att behålla eller få jobbet) handlar i strid med sitt eget samvete och medverkar vid dödandet av en entitet som denna person betraktar som en människa (ägande de moraliska rättigheter som tillkommer människor). Kanske är det inte önskvärt att människor på olika sätt uppmuntras att ignorera sina samveten, även om dessa människor skulle vara moralfilosofiskt felinformerade?

Låt oss göra ett kort tankexperiment och föreställa oss ett scenario där en person (P) ges möjligheten att, utan några giltiga skäl (som exempelvis nödvärn), döda en annan människa. Anta nu också att P väljer att döda den andra människan. Anta också att verkligheten är sådan att P egentligen inte dödade någon människa, utan bara trodde att detta var fallet. Här är det exakta scenariot inte viktigt. Det viktiga är att P helt och hållet uppfattade det som att P dödande en annan människa.

Här tycks det uppenbart att P är moraliskt klandervärd, även om P faktiskt inte dödade någon. Det innebär att genomförandet av en handling, som av den som handlar uppfattas innebära dödandet av en annan människa (utan giltiga skäl), är moraliskt klandervärd även om ingen människa i själva verket faktiskt dödas eller skadas. Detta bör i sin tur innebära att vi inte vill att någon ska genomföra en dylik handling under dylika omständigheter, även om ingen annan människa i själva verket dör eller skadas.

Ungefär här finns att gott argument för samvetsfrihet: Varför skulle vi vilja att exempelvis en barnmorska gör något som hon uppfattar som dödandet av en annan människa? Kanske är det så att en person som inte vill handla i strid med sitt samvete kan vara, möjligen just därför, en tillgång i denna yrkesroll? Om vi dessutom väger in hur extremt lite denna yrkesroll handlar om abort så kanske det inte alls är orimligt att bevilja samvetsfrihet?

4. Religiösa människor är diskvalificerade från en saklig diskussion om abort

Bassam Al-Baghdady ger uttryck för detta på SVT Opinion:

[...] det finns de som har egna moraliska och filosofiska uppfattningar. Det finns också de som varken är religiösa eller troende, som motsätter sig aborter. Då kan en saklig och vetenskaplig diskussion om aborter och vad livet är föras med intellektuella argument.

Här uttrycks att att "de som varken är religiösa eller troende" kan föra en "saklig och vetenskaplig diskussion" om abort. Gudstroende är liksom diskvalificerade från abortdiskussioner som förs med "intellektuella argument".

Ironiskt nog antyder skribenten att abortfrågan, som i allra högsta grad är en moralisk fråga, kan avgöras av en vetenskaplig diskussion. Problemet är bara att man, när man diskuterar moralfrågor, rör sig på filosofins område, inte vetenskapens.

Vetenskap kan förstås bidra med fakta om hur världen ser ut (som vi kan ha nytta av i moralfilosofiska resonemang kring exempelvis abort), men den kan inte säga oss något om hur världen bör se ut eller hur vi bör handla.

Al-Baghdady borde antagligen städa lite i sin filosofiska garderob (och försöka undvika grundläggande kategorimisstag) innan han pekar ut "religiösa" som intellektuellt undermåliga.

Att religiösa människor inte kan nås med intellektuella argument är för övrigt en idé som upprepas med viss frekvens, men att något upprepas gör det inte sant. Jag känner många (och känner till många fler) människor, som av denna skribent skulle beskrivas som "religiösa", som är mycket genomtänkta och tankemässigt sofistikerade. De utgår förstås inte från samma premisser som den typiske svenska sekularisten, men det är långt ifrån samma sak som att intellektuella argument inte når fram till dessa människor.

5. Abortkritiker nedvärderar kvinnor!

Amandah Andersson uttrycker detta i en artikel på DN Debatt:

Argument för aborträtten ska inte begränsas till enbart de kortsiktiga rättigheterna, att bli förälder är en livslång påverkan, särskilt för kvinnan som i regel påverkas mer än mannen. Aborträtten handlar inte bara om rätten till sin kropp, det handlar om rätten till sitt liv. När någon går emot aborträtten med slagorden ”alla liv räknas” eller liknande, undermineras genast kvinnans livsvärde.

Alltså, om man kritiserar abort med ett resonemang som involverar att "alla liv räknas", eller mer precist att människor är fullvärdiga människor direkt från konceptionen (och inte blir det där svensk lagstiftning behagar dra en magisk gräns), då säger man att kvinnors liv är mindre värda.

Det kan också formuleras så här: Om man säger att det är moraliskt fel för en kvinna att döda en annan levande varelse eftersom att den senare är en människa, ägande det värde och de rättigheter som tillkommer människor, då säger man att kvinnors liv är mindre värda.

Påståendet ovan är naturligtvis absurt; att en människa (kvinna eller inte) saknar rätt att döda en annan människa innebär inte att den första människans liv därmed är mindre värt. (Den som tror att det finns ett koherent sätt att sluta sig till det senare från det första får gärna visa hur en sådan slutledning ser ut.)

- Ja, men att bli förälder innebär ju faktiskt en livslång påverkan på mamman! Det måste väl ändå på något sätt räknas?

Det räknas på samma sätt här som i andra sammanhang när det gäller att döda människor, nämligen inte alls. Att en människa har en livslång påverkan på en annan människa ger aldrig den förstnämnda människan rätten att döda den sistnämnda. Om man bejakade en sådan princip när det gäller abort, trots att den entitet som dödas vid en abort är en fullvärdig människa, då skulle man i konsekvensens namn behöva bejaka den även om det gäller ett spädbarn eller en tonåring, vilket naturligtvis är absurt.

Frågan flyttas alltså, åter igen, tillbaka till detta: Vad är det för entitet som dödas i samband med en abort?