Innan jag kommer till det jag tänkte skriva om nu är det på sin plats med lite snabb bakgrundsinformation för den som inte är en frekvent läsare av EFS tidning Budbäraren.

I förra numret fanns en insändare av två präster i Oscars församling med rubriken ”Tryggt för unga i Salt?”. De efterfrågande någon sorts garanti för att Salt (EFS barn- och ungdomsorganisation) inte har en klassiskt kristen syn i sexualmoraliska frågor. Salts generalsekreterare respektive ordförande svarade i samma nummer. (Det finns mycket som skulle kunna sägas om innehållet i speciellt den förstnämnda insändaren, men det här är tänkt att handla om något annat, så jag lämnar det mesta osagt.)

I det senaste numret av EFS tidning Budbäraren återkommer prästerna i Oscars församling och efterfrågar tydliga svar på vilka värderingar som verksamheten grundar sig på ”när det handlar om homo-, bi- och transsexuella personer”. De ställer frågan om Salt har samma utgångspunkt som Svenska kyrkan har beslutat om i kyrkomötet 2005: ”Kyrkomötet förtydligar sitt ställningstagande och tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering p.g.a. sexuell orientering”.

Salts generalsekreterare och ordförande svarar bland annat följande:

Återigen vill vi betona att Salt givetvis ”tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering på grund av sexuell orientering” likaväl som annat som kan ligga till grund för att människor inte behandlas lika och med respekt.

Nu kanske jag är i minoritet, men jag tycker inte att detta (eller resten av svaret) är särskilt tydligt. Menar företrädarna för Salt att Salt tar avstånd från en klassiskt kristen sexualmoral, där äktenskapet mellan en man och en kvinna betraktas som den enda moraliskt riktiga kontexten för sex? Det skulle i så fall motsäga det som företrädarna för Salt skriver i sitt föregående svar, där det talas om att Salt rymmer ”en teologisk bredd”.

Om det å andra sidan inte är detta som avses, då är svaret knappast tillfredsställande för de två prästerna i Oscars församling, som sannolikt (inte minst på grund av innehållet i deras första insändare) håller för sant att kyrkomötets formulering står i strid med en klassisk kristen sexualmoralisk position.

Jag misstänker att fallet är det senare; att Salts generalsekreterare och ordförande gör en annan tolkning av kyrkomötets formulering. Detta är också, enligt min mening, mycket rimligt att göra eftersom att frasen ‘sexuell orientering’ rent semantiskt avser något annat än sexuella handlingar. Men jag tror, som sagt, att det är osannolikt att de två prästerna i Oscars församling är nöjda med detta. Och jag tycker att svaret från Salt, på grund av en generellt rådande tendens att inte se nyss nämnda distinktion, blir allt annat än tydligt.

Slutligen tycker jag att det är märkligt att den klassiskt kristna sexualmoraliska positionen betraktas som ett så stort problem. Om man har problem med att vissa sexuella handlingar utpekas som synd, och kritiserar detta för att vara ”fördömande” och ”skuldbeläggande”, då bör man ha mycket större problem med att varje människa i grunden är ond och en syndare som därför förtjänar Guds dom.

Dvs. alldeles oavsett hur din sexuella historia ser ut så är du i ditt naturliga tillstånd en syndare, du är i grunden ond, och allt du tänker, vill och gör är därför färgat av detta. Jämfört med detta så tycks frågan om vilka specifika handlingar som utgör moraliska fel/synd framstå som tämligen okontroversiell.

Så. Där har ni elefanten i rummet. Klassisk kristendom har inte bara en, från majoritetspositionen i vår kultur, avvikande sexualmoralisk position, utan en radikalt annorlunda syn på människans grundläggande moraliska status.

Där har ni något att förfasa er över lite extra, ni som tycker att det är fruktansvärt att konservativa kristna betraktar sexuella handlingar utanför kontexten av ett äktenskap mellan en man och en kvinna som synd; enligt klassisk kristendom är inte bara vissa av dina handlingar synd, utan du själv är en syndare.