Tro och tänkande

Eftertanke är inte farligt

lördag

7

september 2013

3

KOMMENTARER

Tankefel i kyrkan #5: The Taxicab Fallacy

Postat av i Filosofi, Tro & Kyrka

closeDetta inlägg skrevs för 1 år 2 månader 18 dagar sedan. Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

The taxicab fallacy består i att man accepterar/hävdar en premiss, en princip, en idé, ett tankesystem eller en världsbild som man sedan ”vinkar av” som en taxi när man har kommit till sin önskade destination.

Med andra ord: Man drar den eller de slutsatser man vill dra med hjälp av (exempelvis) en premiss, sedan vinkar man av den som en taxi för att slippa dra andra slutsatser och acceptera andra konsekvenser som följer av den. Det handlar alltså om en viss form av inkonsekvent resonerande.

Detta förekommer ibland i relation till argument för Guds existens när någon är beredd att acceptera en premiss, men bara vill acceptera vissa implikationer av denna och inte andra. Detta tankefel förekommer såklart även i kyrkan (annars skulle jag inte ta upp det i ett inlägg med den här rubriken).

Jag ska försöka ge ett konkret exempel som, åtminstone enligt min erfarenhet, dyker upp då och då utan att någon tycks ägna det alltför mycket tankemöda.

Så här kan det låta:

Bibeln säger att du är underbart skapad! [Sägs ofta med referens till Ps 139:14.] Du är precis som Gud ville att du skulle vara. Gud har skapat dig exakt sådan! Gud älskar din näsa, dina öron, ditt ansikte – annars skulle han inte ha skapat din näsa, dina öron, ditt ansikte med de egenskaper dessa har. När du ser på dig själv ska du tänka att du är vacker och underbar, för att Gud har skapat just dig precis som just du är. Gud har skapat dig precis som Gud ville att du skulle vara!

En implikation av detta är att den utseendefixering som många lider av är osund och något som kraftigt avviker från vad Gud vill.

Det är lätt att förstå syftet med att säga ovanstående: Att försöka bryta denna osunda utseendefixering och de mindervärdeskomplex som tenderar att följa därav. Att säga att du är värdefull oberoende av hur du ser ut och oberoende av dina fysiska egenskaper.

Detta är solklart ett gott och bra syfte och den nämnda implikationen är i sig god och sann! Men föreställ er nu följande fiktiva konversation mellan den som har sagt ovanstående (som i pastor/präst/predikant) och en åhörare (Å som i åhörare):

Å: Menar du att Gud har skapat mig precis som Gud ville att jag skulle vara?
P: Ja.
Å: Gud har alltså skapat mig med de fysiska egenskaper jag har?
P: Ja.
Å: Menar du att Gud valde att skapa mig med utstående öron?
P: Ja.
Å: Okej, men tänk om jag hade haft ännu mer utstående öron, skulle du fortfarande säga att Gud älskar mina utstående öron och att han annars inte skulle ha gett mig dem?
P: Ja.
Å: Hmm, okej, men om någons öron är så utstående (eller deformerade) att hon eller han har försämrad förmåga att positionsbestämma ljud, skulle du fortfarande säga samma sak? Du säger ju också att Gud har skapat mig med alla de fysiska egenskaper jag har (eller i alla fall hade när jag föddes), det betyder i så fall att Gud ville att jag skulle ha det handikapp jag föddes med, för annars skulle Gud, enligt dig, inte ha skapat mig med det. Det betyder också att Gud ville och älskade min brors medfödda hjärtfel…

P kommer nu (förutsatt att P inte har en ytterst tveksam teologi) säga att P inte alls menar att det är så. Självklart ville inte Gud att Å:s bror skulle födas med ett hjärtfel, självklart så älskar Gud inte detta hjärtfel. Självklart så varken vill eller älskar Gud att Å har ett medfött handikapp.

P är här inte beredd att följa de logiska konsekvenserna av den idé som P tidigare helt uppenbart bejakade; att Gud skapar varje enskild människa precis som han vill att hon ska vara och att en människa inte föds med några fysiska egenskaper som Gud inte vill och älskar.bejakar idén i relation till vissa konsekvenser, men när det gäller icke önskvärda konsekvenser, då hoppar P ut ur den bildliga taxin och vinkar av den.

Det rationella är att erkänna att idén är felaktig och förkasta den, men P gör inte det utan bejakar den när det passar och ”vinkar av den” när det inte längre passar. Det är det senare som gör detta till ett tankefel.

Jag har, slutligen, ett mycket enkelt tips till alla som talar i kyrkan: Gör inga påståenden vars implikationer och konsekvenser du inte är beredd att acceptera!

m4s0n501

Taggar:

  • Marika Martinsson Nielsen

    Intressant. Jag tycker att ditt ”enkla tips” är bra och enkelt i teorin, men inte i praktiken eftersom den som talar bara är EN ”kroppsdel” och en ”lerklump”. När jag, lerklumpen, försöker tala om krukmakaren är det mycket som kan gå fel (bland annat eftersom det finns så mycket jag (ännu) inte vet). Avgörande är dock mitt beroende, av krukmakaren och av att resten av ”lerklumparna”. Krukmakaren ger mig gåvor så att jag vågar tala och lerklumparna kan, med Andens hjälp, pröva det jag säger. Pröva det som sägs, främst mot Bibeln men också mot mitt sätt att leva (hyckleri är nog något vi alla brottas med men det faktum att ”alla gör det” tar ju inte bort behovet av omvändelse och försök till bättring med Guds hjälp). Jag menar inte att ansvaret för det jag säger kan läggas ut på dem som lyssnar, det tillåter inte Bibeln. Däremot är det viktigt att prövningen görs/får göras, särskilt av människor som, tack vare Anden, är extra bra på sånt. Sen tror jag att den ”talare” (tex pastor) som inte tror att den behöver revidera något den sagt, att den inte behöver omvända sig och ställa om siktet är ute på sjukt hal is. Min poäng kanske kan sammanfattas i att: ensam inte är stark, att bilden av lerklumpen gör oss ödmjuka inför krukmakaren och därmed ställer oss i ett mer rätt utgångsläge för att prata om Gud (och får oss att förstå att ALLA talare ska prövas) och att ensam mun inte bildar en fungerande kropp. Typ så.

    Oj, blev en lång kommentar. Tack för tankeväckande texter! /Marika

  • http://myenemy.se Andreas S

    Hej Marika! Jag både håller med och inte. Jag håller med om att tillämpningen av mitt ”tips” inte nödvändigtvis är enkelt, men det bör vara enkelt att bestämma sig för att sträva efter att kommunicera så tydligt och genomtänkt som möjligt. Problemet, som jag upplever det, är främst inte avsaknad av kapacitet (även om det också är ett problem, längre fram, och att vi därför är beroende av andra för korrigering och prövning), utan avsaknad av viljan att vara noggrann i både vad man säger och hur man säger det. (Kanske för att man inte tycker att det behövs, för att man tänker att Anden ändå automatiskt löser alla kommunikationsrelaterade problem – eller något liknande.)

  • Marika Martinsson Nielsen

    Aha. Jag upplever inte viljan eller strävan som ett större problem utan jag ”hoppade fram” till problemet med kapaciteten.