Naturalism och biologisk evolution förknippas ofta med varandra. Dawkins ”case” för ateism involverar i hög grad biologisk evolution och (en del) kristna upplever biologisk evolution som ett hot mot kristen tro och argumenterar därför ivrigt mot evolutionsteorin. Det senare måste inte bero på att evolutionsteorin förknippas med naturalism, men det tycks som att evolutionsteorin ofta uppfattas som något som ger stöd åt naturalismen.

Alvin Plantinga menar tvärtemot detta att tro på evolution och naturalism inte kan vara rationell. Hans argument för detta kallas *det evolutionära argumentet mot naturalism *och går i korthet ut på följande:

Biologisk evolution främjar (förutom organismens fysiologiska egenskaper) endast beteenden som ökar organismens överlevnadschanser. Vad organismen har för trosföreställningar är irrelevant. I en värld där något sådant som Gud inte existerar, där det varken kan finnas en intention bakom evolutionsprocessen eller någon speciell tanke med människan, där finns inget skäl att tro att den mekanism som hos människan genererar trosföreställningar tenderar att generera sanna trosföreställningar. Allt som räknas är ju beteendet.

Låt mig utveckla: I en naturalistisk värld är en människa uteslutande materiell. Dvs. det finns inget sådant som en immateriell själ eller ett immateriellt medvetande; jag är min kropp (eller kanske en viss del av min kropp, t.ex. min hjärna). Om detta är fallet så är mina mentala processer, inklusive mina trosföreställningar, orsakade eller determinerade av neurofysiologiska mekanismer. Dessa mekanismer orsakar både mina trosföreställningar och mitt beteende.

I det naturliga urvalet överlever och förökar sig de organismer som är bäst anpassade. I att vara ”bäst anpassad” ingår, förutom organismens fysiologiska egenskaper, organismens beteende. Detta innebär att vi kan anta att människans neurofysiologiska mekanismer genererar ett anpassat beteende; ett beteende som gör att människan överlever och förökar sig.

Dessa neurofysiologiska mekanismer ger också upphov till trosföreställningar. Om dessa trosföreställningar – som genereras av de de neurofysiologiska mekanismer som genererar rätt sorts beteende – är sanna eller falska, det är helt och hållet irrelevant. Det spelar ingen som helst roll vad en organism hyser för trosföreställningar så länge den beter sig på rätt sätt.

Vi kan alltså, på basis av biologisk evolution, anta att vårt beteende är ”anpassat” och främjar vår överlevnad och reproduktion. Vi kan däremot inte anta att de neurofysiologiska mekanismer som genererar detta beteende också genererar sanna trosföreställningar.

Om vi väljer en specifik trosföreställning hos en människa, då har vi alltså inget skäl att tro att denna trosföreställning är sann. Vi har heller inget skäl att tro att den är falsk. Vi bör, enligt Plantinga, anta att det är ungefär lika troligt att trosföreställningen i fråga är sann som att den är falsk. Sannolikheten för att den är sann bör därför hamna i närheten av 0,5 (på en skala från 0 till 1). Om en människa hyser 1000 av varandra oberoende trosföreställningar så är sannolikheten för att minst 75 % av dessa är sanna mindre än 10^(-58).

Om de neurofysiologiska mekanismerna, som genererar trosföreställningar, genererar en lägre andel sanna trosföreställningar än så, då kan de mekanismerna knappast betraktas som tillförlitliga. Man bör antagligen ställa högre krav än så, men ett värde på 75 % räcker för att det ska bli tydligt att det är ytterst osannolikt att de neurofysiologiska mekanismerna är tillförlitliga i bemärkelsen att de tenderar att generera sanna trosföreställningar.

Den som håller evolution och naturalism för sanna har därför en defeater för att hans eller hennes neurofysiologiska mekanismer är tillförlitliga vad gäller produktionen av trosföreställningar. Detta innebär att han eller hon också har en defeater för varje trosföreställning som är producerad av dessa mekanismer. Försanthållandet av evolution och naturalism är en sådan trosföreställning. Tron på kombinationen evolution och naturalism är således självförstörande; den sågar av grenen den sitter på.

(Notera att argumentet inte säger att trosföreställningen är falsk, att evolutionsteorin eller naturalismen är falsk. Argumentet säger ”bara” att ingen rationellt kan hysa trosföreställningen i fråga, eftersom den är självförstörande.)

Detta argument och den kritik som har riktats mot det blir, om allt går som planerat, ämnet för min C-uppsats. Jag ser fram emot att undersöka detta närmare, men än så länge uppfattar jag argumentet som hållbart och övertygande (den kritik jag hittills har läst har enligt min bedömning inte lyckats särskilt bra).