Argumentationsfel från predikstolen

Det här inlägget skrevs . Det är därför möjligt, men dock inte alls nödvändigt, att det inte längre är representativt för min position i olika frågor som eventuellt diskuteras i inlägget. Kommentera gärna om det är något som verkar konstigt.

Vissa kommer att uppfatta det här inlägget som onödigt. Andra kommer antagligen att uppfatta det som ett angrepp på en person som är bra mycket ”andligare” än vad jag är. Samma personer kommer eventuellt att tänka att det här inlägget främst är ett uttryck för min ”köttslighet” (eller något liknande).

Själv betraktar jag det som ett uttryck för:

  1. Att jag betraktar Bibeln (och inget annat) som den högsta auktoriteten för vad som är ett rätt kristet liv.
  2. Att jag inte betraktar en talares egna erfarenheter och spektakulära mirakelberättelser – sanna eller inte – som något som automatiskt ger auktoritet åt det talaren säger.
  3. Att jag inte accepterar slutsatsen av ett bristfälligt argument som sann (om jag inte har oberoende skäl att hålla slutsatsen för sann).

Nu till saken. Igår kväll lyssnade jag på en karismatisk predikant och evangelist som sa exakt så här:

Och ni vet att jag säger överallt där jag åker, till människors förtret [...]:

Vi behöver predikanter som inte går på den förföriska vågen från Mellaneuropa. I Mellaneuropa har dom inte väckelse. Det har vi haft i Sverige. Och när vi hade väckelse i Sverige, då slängde vi ut spritflaskorna, då sa vi nej till vinet till köttet.

Nu kommer det en våg av orenhet och liberalism från Mellaneuropa som inte ska ta våra predikanter och äldstebröder och styrelsemedlemmar, som plötsligt ska ha lite rött till köttet.

En del av er har vuxit upp, och ni är tredje generationens kristna. Ni vet ingenting om vad det är att torka spyor efter en full mamma, men det vet jag. Och du har aldrig fått stryk på fyllan heller och blivit inlåst. Då ska du vara rädd om det arvet du fick ifrån far och mor, farmor och farfar, och beskydda det. Och inte fjanta med mellaneuropeisk kultur, som inte är något annat än förförisk lättja.

I Jesu Kristi namn står jag emot det! Och du som har börjat med vinet, du slänger ut det. Och du som har vuxit upp i en kultur där man aldrig drack men plötsligt har börjat med det – lägg av! Rätta upp altaret igen.

Och nu ser jag ju en del sådana där skeva leenden. Och vet du varför skeva leendet är där, det är därför att vinflaskan står i kylskåpet. Tvätta bort leendet snabbt, för du har inte torkat spyor efter mamma, och fått stryk så örat lossnade, men det har jag! Och det var alkoholen.

Nu råkar det här handla om alkohol, men det kunde lika gärna ha handlat om något annat som Bibeln inte förbjuder men som talaren likväl vill framställa som förbjudet.

Jag identifierar två huvudsakliga argument i ovanstående resonemang.

Argument 1:

  1. När vi tidigare hade väckelse i Sverige så slutade vi (kristna) dricka alkohol.
  2. Det vi slutade med när vi hade väckelse i Sverige ska vi (kristna) avhålla oss från.
  3. Alltså ska vi (kristna) inte dricka alkohol.

Observera att premiss 2 inte finns med i det ursprungliga resonemanget, men den (eller något som liknar den) måste finnas där för  att slutsatsen ska följa av 1.

Problemet är att premiss 2 knappast är rimlig.

Under väckelsen här i Piteåbygden på 1950-talet så var det självklart att den nykristne, förutom att sluta dricka alkohol, också skulle upphöra med alla aktiviteter ”i världens regi”, exempelvis idrott, politiskt engagemang, biografbesök, etc.

Om premiss 2 vore sann så skulle vi kunna, genom att ersätta ”dricka alkohol” i premiss 1 med annat som vi ”kastade ut” när vi hade väckelse, konstruera ett argument vars slutsats är att vi inte ska idrotta, engagera oss politiskt, gå på bio, och så vidare. Det tycks dock uppenbart att detta är orimligt, eftersom att Bibeln inte på något sätt förbjuder varken idrott, politiskt engagemang, osv. Men om premiss 2 inte är sann, då följer inte heller slutsatsen 3.

Argument 2:

  1. Alkoholmissbruk förekommer och har tragiska följder.
  2. Något som kan missbrukas ska en kristen helt avstå från.
  3. Alltså ska en kristen helt avstå från alkohol.

Åter igen finns premiss 2 inte med i det ursprungliga resonemanget, men den är nödvändig för att slutsatsen 3 ska följa.

Problemet är att premiss 2 knappast är rimlig. Byt ut ‘alkohol’ mot ‘sex’ och du får ett argument vars slutsats är att kristna ska leva i celibat, vilket naturligtvis är helt orimligt. Premiss 2 måste därför förkastas, vilket innebär att slutsatsen 3 inte följer av 1.

Man kan möjligen identifiera fler argument i det ursprungliga resonemanget, men jag kan åtminstone inte hitta något fler som är bättre än de jag redan tagit upp.

Det är värt att notera att exakt samma talare sa så här kvällen innan:

Bibeln talar ju mest om måttlighet, visst gör den det. Bibeln talar om att inte dricka sig berusad. Och du säger ‘Du är lite radikalare än Bibeln då?’ Ja, jag tyckte det var [...] på den säkra sidan. [...] Och jag gjorde så mycket dumheter, så jag bestämde mig för att det får vara.

I detta uttalande ser jag inga problem; Bibeln förbjuder inte alkohol, utan talar om måttlighet och förbjuder överkonsumtion och missbruk. Av detta följer dock inte att man måste vara absolutist. Det som följer är att man inte ska överkonsumera. Ett glas rött till maten är dock ingen överkonsumtion.

Att därför framställa det som förbjudet är att ålägga människor ”kristna” plikter som inte är förankrade i Bibeln – och det är inte okej, oavsett vad det handlar om.

Det kan naturligtvis vara så att någon av en eller annan anledning bör avstå alkohol (eller något annat) helt och hållet, exempelvis för att man av en eller annan orsak inte kan hantera alkohol (eller vad det nu kan vara). Detta är dock inte något som implicerar att de som saknar sådana orsaker också bör avstå. Det kan naturligtvis vidare vara så att någon bör avstå i ett visst sammanhang, av hänsyn till någon annan som bör avstå, men detta är åter igen inget som implicerar att alla alltid bör avstå.

Angående talaren så har jag inte för avsikt att ange dennes namn. Den som verkligen vill veta det kan antagligen ta reda på det med hjälp av lite enkelt detektivarbete, men jag anger det inte här eftersom det inte är särskilt relevant i sammanhanget.

Andreas Sundström
Andreas Sundström

Filosof som gärna trampar omkring i teologisk snårskog utan att skämmas för sina apologetiska motiv. Kan på den teologiska kartan placeras någonstans i det lutherska området, möjligen en bit österut.

Kommentarer

Vill du kommentera? Kul! Läs igenom kommentarsreglerna först bara.

Real Time Analytics