Jag vågar påstå att jag har lyssnat på ganska många predikningar, i och från ganska många olika sammanhang. Jag vågar också påstå att jag har upptäckt ett mönster.

Det finns en grej som alldeles för många predikningar har gemensamt: Många påståenden och få argument.

Vad menar jag? Jag menar att för många predikningar innehåller massvis med påståenden (om vad och hur Gud är, om människan, om vad en kristen ska göra, om vad ett kristet liv innebär, om vad Gud vill, om hur vi får reda på vad Gud vill och så vidare), men saknar argumentation som visar att påståendena är korrekta.

Påståenden radas upp ett efter ett, men i alldeles för liten utsträckning ges tillräckliga skäl till varför åhörarna ska tro att det som sägs är sant. Jag menar inte att alla påståenden måste motiveras. Sådant som åhörarna förväntas redan hålla med om finns det nog ingen större anledning att motivera.

Jag menar inte heller att argumentationen behöver vara onödigt omfattande; för det mesta duger det bra att utgå ifrån att Bibeln är normerande och resonera vidare därifrån. Jag menar alltså inte att man nödvändigtvis måste börja med att motivera att Bibeln är tillförlitlig. Det bör i alla fall inte behövas i normalsituationen för en predikan (även om det i allra högsta grad är önskvärt i sig, men kanske lämpligast sker vid ett dedikerat tillfälle).

Konsekvensen av påståenden-utan-argument-predikningar blir, tänker jag, något i linje med följande:

  1. De som håller med, de håller med, och tycker att det som sägs är jättebra.

  2. De som inte håller med ändrar uppfattning på grund av talarens auktoritet – och tycker att allt är jättebra, eftersom de helt enkelt tycker allt talaren säger är jättebra, för att det är just denne som säger det.

  3. De som inte håller med, som inte köper det som sägs på grund av talarens auktoritet, för att de inte tillskriver denne sådan auktoritet, fortsätter att inte hålla med (även om det talaren säger egentligen är sant).

Den konsekvens som saknas – som inte följer av påståenden-utan-argument-predikningar – är:

  1. De som inte håller med övertygas av argumentationen (exempelvis att talaren visar att det han säger är grundat i Bibeln) eller får åtminstone något att tänka på.

Jag är givetvis medveten om att det inte finns några garantier för att argument övertygar, så följande är förstås alltid också möjligt:

  1. De som inte håller med övertygas inte, varken av talarens auktoritet eller dennes argument.

Men jag hävdar ändå att potentialen att övertyga är oerhört mycket större om man inte bara levererar påståenden, utan också motiverar dem.

Jag har själv suttit och lyssnat på alldeles för många predikningar där jag har tänkt: ”Ja, du påstår att det är så, men varför ska jag tro att det är så? Ge mig ett skäl, ge mig ett argument!”

Om budskapet är grundat i Bibeln, då bör man väl kunna visa det i sin predikan? Det är väl inte för mycket begärt… eller? Notera dock att ett par snabba hänvisningar till bibelverser som är tagna ur sina sammanhang generellt inte räcker för att visa att budskapet är grundat i Bibeln.

En annan sak: Illustrationer är inte argument!

Att ge en illustration till ett påstående, det är inte samma sak som att ge ett argument. Illustrationer och argument är helt enkelt två olika saker. Jag kan ge ett exempel. Föreställ dig att jag gör följande påstående: ”Att tro på Gud är irrationellt och barnsligt!” Föreställ dig också att jag ger följande illustration: ”Att tro på Gud är som tro på jultomten. Skillnaden är bara att barn, när de växer upp, förstår att tro på jultomten är barnsligt och irrationellt.”

Har jag här gett ett argument som visar att tro på Gud är irrationell och barnslig? (Ledtråd: Nej!)

Jag har gjort två saker. Dels har jag gjort ett påstående om att tro på Gud är irrationell och barnslig. Dels har jag gjort en jämförelse med tro på tomten. Men jag har inte gett något argument – eller ens något som är i närheten av att vara ett argument – för att tro på Gud och tro på tomten är samma sak eller för att tro på Gud är irrationell och barnslig.

Illustrationer är inte argument. Det räcker alltså inte med att en predikan innehåller massvis av illustrationer. Sådana har naturligtvis sitt värde och kan vara goda pedagogiska hjälpmedel, men några argument är de dock inte.

Jag hoppas på fler argument från talarstolarna i våra kyrkor. Jag vill bli utmanad. Jag vill ha mindre snack och mer verkan. Och jag vet faktiskt att jag inte är ensam. Tråkigt nog är förmodligen de flesta som håller med mig inte kristna, vilket innebär att dessa fortsätter undvika kyrkan samtidigt som kyrkmänniskorna fortsätter i samma gamla hjulspår och undrar varför kyrkan inte uppfattas som relevant. Liksom, vi har ju Anden i kyrkan, så vi behöver inga argument, eller hur?